En kamp om själar - Doria
En kamp om själar - Doria
En kamp om själar - Doria
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
I församlingens arkiv finns i mappen för ”Skrivelser från enskilda” ett<br />
intressant manuskript s<strong>om</strong> tydligt visar att den debatt s<strong>om</strong> fördes på det<br />
nationella planet också nådde lokal nivå. Dessvärre har jag haft svårigheter<br />
med att datera skrivelsen. Jag vet att den är tillställd d<strong>om</strong>prosten, det avslöjar<br />
platsen där skrivelsen är uppbevarad. Den torde ha tillställts församlingen<br />
någon gång mellan 1890 och 1920, vilket betyder att det antingen<br />
var Johan August Lindelöf (d<strong>om</strong>prost 1886-1897), Emil von Hertzen<br />
(d<strong>om</strong>prost 1899-1910) eller Edvard Hannula (d<strong>om</strong>prost 1910-1931) s<strong>om</strong><br />
tog emot den. Att den pågående kulturdebatten var orsak till skrivelsen är<br />
däremot uppenbart och vi kan med fog anta att den upprörde d<strong>om</strong>prosten.<br />
Materialet till skrivelsen sade sig avsändaren ha fått ur något han kallar<br />
för ”Fria tankar” av Robert Ingerson. Efters<strong>om</strong> skrivelsen har varit handskriven<br />
och senare renskrivits har den s<strong>om</strong> gjort renskrivningen haft<br />
svårigheter att tyda namnet och han noterar därför att det eventuellt kan<br />
vara Ingervall. (Det rätta namnet torde vara Robert Ingersoll, förf. anm. 137 )<br />
För att visa att skrivelsen var förankrad i den av mig tidigare nämnda<br />
kulturdebatten vill jag citera några avsnitt ur dokumentet:<br />
Jag motsätter mig kyrkan emedan hon är en fiende till friheten; emedan hennes<br />
dogmer äro vidriga och grymma; emedan hon förödmjukar och förnedrar kvinnan;<br />
emedan hon förkunnar läran <strong>om</strong> det eviga straffet och människans medfödda<br />
fördärv: emedan hon vilar på det förnuftsvidriga, det <strong>om</strong>öjliga, det overkliga;<br />
emedan hon drager självförtröstan ned i stoftet och ler åt goda gärningar; emedan<br />
hon offrar den värld vi äga för en <strong>om</strong> vilken vi intet veta. De fria och ädla skola<br />
förstå mig. De s<strong>om</strong> flytt trosbekännelsernas gallrade celler skall fatta mina<br />
bevekelsegrunder. De böjda och förtryckta kvinnorna och darrande barn skola<br />
tacka mig och det är nog […] Låt oss frigöra våra lärd<strong>om</strong>sanstalter. Låt oss ställa<br />
dem under överinseende av den eviga sanningens vetenskap. Låt oss uppmana<br />
läraren att utforska så många fakta s<strong>om</strong> möjligt – att giva oss upplysning att följa<br />
naturen vart den än må leda; att vara osvikligt sanna mot oss själva och andra […]<br />
Varje människa måste själv bilda sin egen moraliska karaktär. Vad i människans<br />
förmåga står bör hon söka frigöra sitt fädernesland, utvidga den intellektuella<br />
horisonten, utrota de förd<strong>om</strong>ar s<strong>om</strong> alstras av okunnighet. Världen kan icke bliva<br />
fri förrän människoanden får obehindrat tillåtelse att självständigt rannsaka böcker,<br />
trosbekännelser och dogmer. 138<br />
137 Lagerborg 1934, 150-151; Larkio 1967, 20, 84; Kortekangas 1965, 278. Här<br />
nämner Kortekangas också Robert Ingersoll och noterar att hans alster från och med<br />
1903 började publiceras i Kansan Lehti i Tammerfors.<br />
138 BKSA II Ee.<br />
69