En kamp om själar - Doria

13.2.3. Det andliga arbetet
13.2.3.1. Gudstjänstlivet
Tack vare den diskussionen som fördes angående byggandet av en ny
kyrka samt den finska minoritetens skrivelse till domkapitlet om att få fira
gudstjänst i domkyrkan har jag lyckats få fram uppgifter som har hjälpt
mig att uppskatta antalet kyrkobesökare före inbördeskriget. Att erhålla
exakta uppgifter om kyrkobesökarnas antal efter inbördeskriget är däremot
vanskligt, för att inte säga omöjligt. De enda konkreta uppgifterna från
denna tid har jag funnit i domprostens rapport om församlingens tillstånd
under åren 1922-1927. Enligt den var antalet ”deltagare vid de två
svenskspråkiga och en finskspråkig gudstjänst sommartid ungef. 2.200,
vintertid 1.800 .” 495 Dessa siffror ger vid handen att kyrkobesökarnas antal
i medeltal skulle ha varit ca 730 per söndag under sommaren och ca 600
under vinterhalvåret. Sålunda noterades årligen sammanlagt 210.000
kyrkobesök i församlingen.
13.2.3.2. Förrättningar och skriftskolor
Inte heller när det gäller övriga församlingsaktiviteter finns någon statistik
att tillgå. Uppenbarligen minskade deltagandet vid jordfästningar och
vigslar i samma takt som de upphörde att vara byalagens gemensamma
angelägenheter. Det blev t.ex. vanligt i början på 1900-talet att de unga for
till staden för att gifta sig. I staden hyrde man ett rum och prästen kom dit
och förrättade vigseln. Efter hemkomsten ordnades sedan en anspråkslös
bjudning. 496
De privata skriftskolorna upphörde mer eller mindre vid denna tid. Att
det förekom enskilda skriftskolor också efter 1918 innebar inte en direkt
fortsättning på de avgiftsbelagda skriftskolorna. Det var istället fråga om
495 BKSA II Dd:2.
496 Andersson 1926, 31.
200