En kamp om själar - Doria

öd trupp från Kervo var på väg österut. De vita samlades i Mårtensby för
att invänta det kommande anfallet, men inga röda uppenbarade sig.
Det anfall Silfverhjelm och Petrelius hade planerat skedde den 31
januari 1918, men det misslyckades. De röda gjorde nu en ny offensiv mot
östra Nyland. Trupper samlades till ett antal av 4.000-5.000 man under
Kustaa Salminens befäl. Anfallet mot Sibbo skedde den 5 februari 1918.
De röda avgick med seger och skyddskåren tvingades dra sig tillbaka.
Borgå sockens skyddskår anlände för sent till Nickby och när den nådde
fram var striden redan över. 338
När de röda sedan fortsatte sin frammarsch och närmade sig Borgå
uppstod inom skyddskårsledningen i Borgå en viss förvirring som tvingade
”Gröna bataljonen” att resa av och an mellan Hindhår och Borgå innan den
till slut på kvällen den 7 februari anlände till staden. 339 Den 7 februari 1918
hade största delen av alla Östnylands skyddskårer samlats i Borgå och det
var uppenbart att den avgörande striden skulle komma att stå där.
Inför sammandrabbningen med de röda samlades i Borgå mellan 500
och 1.500 skyddskårister. Uppgifterna om deras antal varierierar beroende
av vilken källa man använder sig av. Det exakta antalet är inte av så stor
betydelse, eftersom jag i första hand är intresserad av dem som var hemma
från Borgåbygden. Deras antal torde ha varit ca 420. Borgåborna var
uppdelade i kompanier. Det var fråga om tre kompanier, vilka i sin tur var
uppdelade i två plutoner på mellan 55 och 60 man. Första kompaniet
leddes av Arvo Brusin, andra kompaniet av Arvi Tapiola och tredje
kompaniet av Torsten Nummelin.
Vidare fanns det en skid- och spaningsavdelning under ledning av N.
Kesämaa. Den bestod av 25 man. Därtill fanns en kulsprutsavdelning på
40 man. Den leddes av Sulo Pekkola. Slutligen fanns det ännu en avdelning
för minläggning och liknande arbeten. Befälet för denna avdelning,
som bestod av 10 man, handhades av Oskar Lampinen. 340
338
Ståhle 1918, 145-146.
339
Ståhle 1918, 149-150.
340
Helsingius 1918, 153; Paavolainen 1966, 101. Paavolainen talar om 1.300
skyddskårister. Orsaken härtill är att han knappast har brytt sig om att ”dela upp” kåren
på olika kommuner, utan enbart har räknat med dem som samlades i Borgå stad inför
det väntande slaget mot de röda. I Borgå hade kårerna från Sibbo och omkringliggande
kommuner samlats, liksom säkert många skyddskårister från Helsingfors.
130