En kamp om själar - Doria

14.4. Gudstjänst- och ”kyrkomakts”renässans
efter inbördeskriget
G. O. Rosenqvist konstaterar att tiden efter år 1918 var fylld av fredligt
arbete och rik utveckling i Finland. 579 Det som Rosenqvist påtalar är att
tidens händelser hade gett anledning till besinning. Man insåg, menade
han, att landets framtid inte bara krävde en yttre frihet, utan också en sedlig
fönyelse. Det ledde till att mångas ögon, enligt Rosenqvist, öppnades för
”de religiösa krafternas betydelse för folklivets sundhet och kyrkans
uppgift som folkuppfostrare”. 580
Som en följd av detta ändrades inställningen till kyrkan bland den
allmänna opinionen och i tidningspressen. De intellektuellas kritik av
kyrkan avtog märkbart. Det räckte inte heller länge förrän man också inom
arbetarrörelsen betonade betydelsen av den kristna tron. 581
Det är viktigt att inledningsvis notera att Rosenqvist talar om något
annat än en återgång till en gammal tid med fyllda kyrkor, välbesökta
aftonsånger och läsförhör och en återställd auktoritär makt för kyrkan över
sina medlemmar. Den tiden var nog definitivt förbi.
All tillgänglig statistik från denna tid visar att kyrkobesökarnas antal
minskade under åren efter inbördeskriget. Tiden just före och strax efter
inbördeskriget hade dock inneburit en tid, då man eventuellt kunde tala om
någon slags kort ”kyrkobesöksrenässans” i kongruens med det som
Rosenqvist skriver. Men den hade med största sannolikhet haft sin orsak
i den osäkerhet man kände inför framtiden. I samband med en artikel i
Borgåbladet i september 1918 inför biskop Herman Råberghs 80-års dag
noteras det sålunda att folket hade genomgått en religiös renässans ”efter
den sista tidens hårda prövningar” och ”luttring”. 582 Trots Borgåbladets
artikel kan man observera en sjunkande besökstrend också i Borgåbygden.
579 Rosenqvist 1946, 47.
580
Rosenqvist 1946, 46.
581
Oittinen 1954, 26.
582
Borgåbladet 3.9.1918.
236