En kamp om själar - Doria

5.3.3. Församlingens präster
Eftersom prästerskapet spelade en central roll när det gällde församlingens
verksamhet och dess agerande i olika frågor, är det av särskilt intresse att
försöka klargöra de olika prästernas inställning till det som ägde rum i
samhället vid denna tid. Med hjälp av förefintligt källmaterial kommer jag
därför att i det följande ge en kortfattade presentation av de präster som
verkade i Borgå vid denna tid, samt även försöka utröna på vilket sätt de
kom att agera i den händelseutveckling som kulminerade i inbördeskriget
år 1918.
Edvard Hannula tjänstgjorde som domprost åren 1910-1931. Han var
enligt en ganska enhetlig bedömning en ”ultrahögerman”, som redan innan
han blev domprost hade engagerat sig i det politiska livet. Han hade varit
präst i flera olika församlingar. Innan han kom till Borgå hade han under
åren 1906-1912 varit kyrkoherde i Viborgs landsförsamling. Under åren
1900-1906 hade han dessutom varit assessor vid Åbo domkapitel. Han var
också under långa tidsperioder aktiv som skriftställare. Under åren 1888-
1905 var han redaktör för Kirkollisia Sanomia och under åren 1906-1910
för Kristillinen työmies. 179 Han hade studerat i Leipzig, Erlangen och Uppsala.
Vid ståndslantdagarna representerade han Åbo ärkestift i prästeståndet
1897-1906 och vid kyrkomötet var han prästerlig representant
1898, 1903, 1908 och 1918. 180 Han var aktiv i Lutherska Evangeliföreningen,
men lämnade föreningen år 1895 efter det s.k. Härmämötet.
Hannula var mycket intresserad av politik. I enkammarlantdagen representerade
han Åbo norra valkrets åren 1909-1913 och Ungfinnarna åren 1919-
1921. 181 Han var en av undertecknarna när lokalavdelningen för Nationella
samlingspartiet grundades i Borgå 21.1.1919.
Hannula hörde till den falang inom den konstitutionella gruppen som
häftigt kritiserade de präster som hade hört till den så kallade undfallenhetslinjen
under ofärdsåren 1899-1905. Som den högerman Hannula var,
kunde de röda, som utgående från sin socialistiska övertygelse ställde krav
på jämlikhet och social rättvisa, knappast från Hannulas sida räkna med
179 Godenhjelm 1916, 26.
180 Juva 1976, 29.
181 Roos 1931, 45-46.
81