En kamp om själar - Doria

senaten stöder sig på främmande bajonetter”. Virkkunen hävdade att den
röda senaten under Oskari Tokois ledning inte brytt sig om parlamentarismen.
Den representerade ”icke ett folkvälde, utan ett fåvälde” och
skulle den komma till makten igen ”så lyfts den”, enligt Virkkunen,
”därtill av ryska bajonetter i finska mäns händer”. Virkkunen fortsatte med
att tala om ”Den röda senaten och skräckväldet”:
Den röda senaten utgår från en folkrörelse, som plågat vapenlösa medborgare i
hundratal med fängelse, drivit medborgare med revolverhot från sjukbädden i
fängelse, stört hemfriden med inbrott och andra våldsdåd, hotat tjänstemän med
gevär och bajonetter [...] Arbetarnas revolutionära centralråd, såsom det officiellt
kallar sig, har tagit gevär och bajonetter till låns och satt dem i tusentals
socialisters händer. 56
I artikeln hänvisades också till en händelse som hade utspelat sig under de
föregående dagarna. Händelsen skulle av allt att döma väcka Borgåborna
till insikt om de rödas framfart. Virkkunen konstaterade:
I detta samhälle finns en moder, en änka, som under de gågna skräckdagarna förlorat
sina två äldsta söner, sitt fattiga hems stöd. Detta har skett under förhållanden,
som det torde vara omöjliga att i ord fullt motsvarande skildra. Det må vara nog,
om jag nämner en till tiotal uppgående skara av det revolutionära centralrådets
hantlangare, som bokstavligen slaktade dem. Där var det verkligen slaktargardet
i verksamhet. I mina öron ljuder ännu denna moders förtvivlade klagan, ty jag har
hört den. Denna moder i ett skövlat hem frågade om det ännu finnes någon rättvisa
och rättfärdighet på jorden eller om mänskliga vilddjur får dräpa unga, lovande liv
utan att lagens och rättvisans arm når dem. 57
Den 7 december 1917 publicerades en lång artikel under rubriken ”Från
blods- och skräckdagarna, plock ur de rödas meritlista”. I artikeln återgavs
några detaljerade skildringar från de ”rödas vilddjurslika framfart”. Vidare
talades det om ”den omänskliga slaktargrymheten” som de röda hade
visat. 58 Det fanns ingenting i lokaltidningarna som skulle ha pekat på
någon förståelse för de röda.
56 Borgåbladet 4.12.1917.
57 Borgåbladet 4.12.1917.
58 Borgåbladet 6.12.1917.
43