En kamp om själar - Doria

alla de olyckor, som nu övergår vårt land? Om vi granska vårt folks liv, måste vi
säga, att hemmen till stor del bära ansvaret för vårt folks bittra upplevelser. Om vi
ge akt på den uppfostran, som särskilt städernas och industrisamhällenas arbetare
ger sina barn, kunna vi ej förundra oss över att ungdomen från sådana hem nu
stryker omkring, plundrande och begående vilka våldsdåd som helst. Vi kunna ej
förundra oss däröver, ty i de hem, där denna ungdom vuxit upp, aktas oftast
ingenting heligt. Där lär man sig redan tidigt att förakta och nedsöla nästan. Och
alla känna vi till den pestsmitta, den socialdemokratiska tidningspressen sprider.
Där trampas allt heligt under fötterna. – – – A l l s v å l d i g e, hör våra böner! –
– – Vi har ännu ej segrat, men vi tro att segern är vår. – – – M åtte Gud vara med
oss i den kamp vi ännu har att föra. 370
Via Reval och Riga kom skyddskåristerna sedan till Danzig och tillsammans
med tyska trupper kunde de i april 1918 återvända till Finland. 371 Vid
denna tid inträffade för inbördeskriget avgörande händelser. Den 6 april
kapitulerade Tammerfors. På alla fronter avancerade de vita och de röda
började känna sig instängda i Borgå. Den 12 april begav sig en del av de
röda med tåg till Kervo. När meddelandet kom att Helsingfors hade fallit
samlades inemot 400 röda i Borgå stad och begav sig mot Mäntsälä. Jag
kommer längre fram att redogöra för det totala antalet röda och vita som
dog under inbördeskriget. Här vill jag endast notera hur många som genast
efter kriget blev arkebuserade. Enligt kyrkans böcker sköts i Borgå 13 röda
som var skrivna i Borgå domkyrkoförsamling. En (1) borgåbo blev
ytterligare skjuten i Lahtis. 372
Om man antar att det i första hand var ledarna som blev avrättade, är
det av intresse för min undersökning att granska varifrån de kom. De
tretton som arkebuserades under mars-juni 1918 var enligt församlingens
böcker hemmahörande i följande byar i Borgåbygden: Fagerstad, Kerkko,
Pirlax (2st), Hindhår, Prästgårdsbacken (2st), Kreppelby, Karsby, Tolkis
samt Borgå stad (3st). Fyra av dem som arkebuserades sköts den 4 juni
1918, nämligen Olli Ovaskainen f. 1877, Uno Jussila f. 1898, Kaarlo
370
Helsingius 1918, 72-73; Juslin 2000, 122. Predikan har också ingått i Veteranen
1973 nr 1.
371
Selén 1996, 129-131.
372 Selén 1996, 137.
139