En kamp om själar - Doria

Tre dagar efter mötet i Borgå blev Gustaf Silfverhjelm av senaten i
Vasa utnämnd till distriktchef för skyddskårerna i Nylands län. Till den i
Borgå grundade skyddskåren slöt sig också skyddskårister från Askola,
Mäntsälä, Pukkila och Borgnäs. Hela styrkan uppgick till ca 500 man.
Enligt Anders Allardt, som har skrivit Borgå sockens historia, var det klent
beställt med skyddskårens beväpning. Man hade endast tre maskingevär
och några tiotals funktionsdugliga gevär. För övrigt bestod utrustningen av
”gamla berdangevär, hagelgevär och allehanda musei-föremål”. 336
336 Allardt 1928, 342; Svedlin 1938, 55; Finlands frihetskrig år 1918 1922, 253.
337 Ståhle 1918, 140.
Skyddskårister på marsch 1918 i Skarpens backe norr
om staden. Foto: Borgå museum.
I Sibbo hade skyddskårister från Helsingfors och Sibbo samlats den 27
januari 1918 och inkvarterat sig i Nickby folkskola. Här bildades nu den
skyddskår som antog namnet ”Gröna bataljonen”. Till chef för denna
skyddskår valdes jägare Väinö Petrelius. Följande dag tog Gustav Silfverhjelm
kontakt med Petrelius för att diskutera ett gemensamt anfall på
Kervo. 337 Avsikten var att få kontroll över telegrafförbindelsen till övriga
Finland och på det sättet få kontakt med andra delar av landet. Den 29
januari 1918, dagen innan det planerade anfallet, rapporterades att en stor
129