En kamp om själar - Doria

Varför de privata skriftskolorna helt plötsligt upphörde är en fråga som
är svårare att besvara. Att prästerna skulle ha upphört med dem av ideologiska
skäl eller av rädsla för att fördjupa klyftan mellan de olika
befolkningsgrupperna finns det inget som tyder på. Det faktum att de var
avgiftsbelagda kan däremot ha haft sin betydelse i sammanhanget, inte för
prästerna, men nog för konfirmandernas föräldrar. Det var dåliga och
knappa tider och kunde man spara, fanns det all orsak att göra det. En
annan bidragande orsak till att de privata skriftskolorna upphörde under
åren före inbördeskriget kan möjligen sökas i samhällsutvecklingen.
Skriftskolan hade vid tiden efter sekelskiftet haft sin alldeles speciella
betydelse för de unga. I den hade konfirmanderna mött jämnåriga från
bygdens olika byar och också fått uppleva social gemenskap med andra
ungdomar eftersom de i staden där skriftskolorna hölls ofta bott hos någon
släkting eller varit inkvarterade. Under skriftskoltiden träffades ofta
ungdomar som senare gifte sig. Här hade föräldrarna haft möjligheter att
påverka äktenskapsvalet genom att skicka sina ungdomar till de privata
skriftskolorna. En ny tid då olika intresseföreningar i snabb takt såg dagens
ljus gav nu ungdomen ur liknande samhällsklasser andra möjligheter att
träffas.
Detta betydde av allt att döma att de privata skriftskolorna upphörde
dels beroende på ovannämnda ekonomiska realiteter, dels på grund av att
ungdomarna fick andra tillfällen att träffa jämnåriga än i skriftskolan. De
unga gick givetvis fortfarande i skriftskola, det var inte ens fråga om något
annat, men några specialarrangemang var inte längre nödvändiga. Huruvida
de privata skriftskolorna kom att ha någon betydelse för församlingens
trovärdighet bland de röda är vanskligt att uttala sig om. Eventuellt
hade de varit en nagel i ögat på den fattiga delen av församlingen, men
genom att de upphörde kort före inbördeskrigets utbrott, kom de knappast
att ha någon avgörande betydelse i sammanhanget. Det finns dock exempel
på att man inom arbetarrörelsen inte såg med blida ögon på de
avgiftsbelagda skriftskolorna. Paavo Kortekangas konstaterar i en av sina
undersökningar att ”raharippikoulut” (penningskriftskolorna)i Tammerfors
sågs som ett tecken på prästernas lättja och girighet. 212 Det är knappast
troligt att prästerna i Borgåbygden tänkte att de avgiftsbelagda skrift-
212 Kortekangas 1965, 274.
94