En kamp om själar - Doria

Kerko och Finnby var byar där det fanns arbetarföreningar, men de
hade enligt källmaterialet inte upplevt någon märkbar religiös aktivitet. Det
var anmärkningsvärt många i Kerko (3,9% vilket innebar 30 bybor) som
finns antecknade som röda i de källor jag använt mig av. Lantdagsvalet
1916 visar även att socialdemokraternas hade ett mycket starkt fäste i
Kerko. Av 399 avgivna röster fick socialdemokraterna 178, det vill säga
45,9% av samtliga röster. 570 I Finnby var de rödas antal 6% av byns hela
befolkning. Trots det höga procenttalet var antalet röda p.g.a. av byns
litenhet (116 invånare) endast 7.
Att så många i Kerko och Finnby slöt sig till de röda är indirekt helt i
enlighet med det som Sven Rydenfelt kommit fram till i sin forskning.
Dessa byar hade inte upplevt någon märkbar andlig väckelse. Församlingens
aktivitet var också anspråkslös i de två byarna. Friförsamlingen
hade visserligen försökt ordna söndagsskola i Finnby, men uppenbarligen
med rätt dålig framgång eftersom verksamheten bara omnämns i
förbigående i församlingens verksamhetsberättelser. Här lyckades alltså
arbetarföreningarna mycket bättre engagera invånarna. Procenttalen för
antalet röda i Kerko och Finnby är båda klart över Borgåbygdens medeltal.
Karsby, Ebbo och Vålax, där det också fanns arbetarföreningar, låg på
platser med jordbruks- och skärgårdsbefolkning. I byarna rådde stor
fattigdom. Samtidigt gjorde sig här en kollektiv gammallutherdom med allt
vad den innebar gällande. 571 Inte heller här hade arbetarföreningarna några
stora framgångar.
Jag vill ytterligare i detta sammanhang peka på en viktig omständighet
som i princip berörde samtliga arbetarföreningar och som också kom att
påverka utvecklingen i stort. Det var det faktum att röda agitatorer från
andra orter ställde sig i ledningen för flera av arbetarföreningarna utan att
desto närmare känna till bygdens invånare. Att kommendera borgåborna
ut i strid blev en övermäktig uppgift för dessa. När inte heller löftena om
sold väckte någon större entusiasm, utom bland de allra yngsta, var man
tvungen att kalla in nytt manskap – i första hand från Helsingfors. När man
gått så långt var spelet nog definitivt förkorat. Här är det skäl att upprepa
570 Borgåbladet 20.7.1916 och 29.7.1916.
571 Schmidt 1998, 39-40.
232