En kamp om själar - Doria

3.2. Lokalpressen
Det material som kunde tyckas vara användbart när det gäller att pejla
stämningarna inför inbördeskriget 1918 är givetvis lokaltidningarnas
eventuella artiklar och notiser med anledning av det som hände och som
senare utvecklades till ett inbördeskrig. Materialet är dessvärre magert.
Mest skrev man om världshistoriska händelser. 52 Det anspråkslösa material
som finns att tillgå om det som pågick i närsamhället är därtill inte ens
alltid tillförlitligt. Vid denna tid fördes nämligen i tidningarna runt om i
Finland ett propagandakrig där man inte skydde några som helst medel,
utan gjorde allt för att misskreditera den andra sidan. 53
I Borgåtidningarna var kritiken mot de röda förkrossande. Vi kan i
Borgåbladet läsa om hur de röda uppvisade ”rent banditmässiga later, vilka
kunde ha passat bland kannibaler eller turkiska rövarhorder men som man
till och med i [...] vilda västern i Amerika på sin tid skulle skämts för och
som desto mindre borde kunna passera i ett land, som har något anspråk på
att kallas civiliserat.” 54
Några egentliga tidningsledare förekom inte i lokaltidningarna vid
denna tid, utan sådant som ansågs viktigt publicerades vanligtvis på första
sidan. På Borgåbladets första sida fanns den 4 december 1917 en lång
artikel som refererade det tal som lantdagsmannen och prästen, doktor
Paavo Virkkunen hade hållit i lantdagen den 26 november 1917, alltså
efter det att vänstern förlorat sin majoritet i lantdagen. 55 Talet återgavs
under huvudrubriken, ”De rödas blodsskuld, en förkrossande vidräkning
med socialdemokraterna”. En av artikelns underrubriker lydde ”Den röda
52
Jfr här Manninen (1982, 239) som i sin forskning har studerat lokaltidningar runtom
i Finland och som bekräftar mina iakttagelser.
53
Huhtala 1937, 31-41; Zeman 1982, 7, 8, 10; Upton 1981, 75.
54
Borgåbladet 22.11.1917.
55
Paavo Eemeli Virkkunen, född 1874 och död 1959. Han blev fil.kand. 1896,
teol.kand. 1903, teol.dr 1907 och prästvigd 1903. Han hade studerat i Halle i Tyskland
och gjort studieresor till Tyskland och Schweiz. Han invaldes i Helsingfors församlingars
fullmäktige 1909 och i Finlands lantdag 1913. Han var lantdagens talman
åren 1918-1923. Han skrev ett flertal böcker. Av dessa kan nämnas några vilka
tangerar föreliggande undersökning: ”Sosialismin viha kristinuskoa vastaan” (1907),
”Kristinusko ja kehitysoppi” (1908) och ”Sananen päivän uskonnollisessa taistelussa”
(1912). Se Godenhjelm 1927, 288-290.
42