En kamp om själar - Doria

av 1800-talet av prästerna stämplats av andra orsaker än politiska. Vid ett
prästmöte i slutet av 1800-talet sades det bl.a. att de stod på den ”världsliga
lustans” sida. 100 På svenskt håll var situationen på de flesta orter likartad.
Vid det svenskspråkiga enskilda prästmötet i Åbo 1918 höll kyrkoherden
Carl Lundberg från Solf ett längre inlägg över rubriken ”Prästens
ställning till folkbildningsarbetet och den världsliga ungdomsrörelsen”.
Lundberg anlade här en del kritiska synpunkter på ungdomsföreningarnas
verksamhet:
100
Juva 1960, 230; Kortekangas 1967, 52. Kortekangas skriver att ungdomsföreningarna
av många präster ansågs befinna sig i något slags ”ingenmansland”. Se
även Laasonen 1971, 139. Författaren noterar i sin undersökning prästernas varierande
attityder gentemot ungdomsföreningarna.
101
Pmprot. (Åbo) 1918, 136.
102
Pmprot. (Åbo) 1918, 136-138.
103
Borgåbladet 15.6.1918; Lindström 1973, 51.
104 Allardt 1930, 316.
58
Förhållandet mellan prästen och ungdomsrörelsen, sådant detsamma ter sig i
nutiden, kan sammanfattas och återges med ett enda ord. Det är ordet konflikt. När
ungdomsrörelsen visat den uppenbaraste ringaktning för Guds ord och hans lag
genom att föranstalta soaréer, som hållas lördag och söndag kvällar, och
föreningarnas medlemmar använda söndagsförmiddagarna för inövande av
teaterstycken, hava vi präster ej kunnat tiga ihjäl denna synd emot Guds bud. 101
Trots denna hårda kritik gav Lundberg samtidigt erkänsla åt det program
som många ungdomsföreningar stod för och särskilt om prästerskapet
anlitades som talare vid föreningarnas fester sågs detta som något
positivt. 102
Det är uppenbart att prästerna i Borgåbygden – i motsats till vad som
var fallet på många andra håll i Finland – inte nämnvärt kritiserade
ungdoms- och allmogeföreningarna. I stället kan man notera att de mycket
ofta anlitades och också ställde upp som talare vid föreningarnas fester.
Sålunda deltog domprosten Edvard Hannula, som allmänt betraktades som
religiöst konservativ, i festligheter som till exempel anordnades i Hindhår
och i Andersböle. 103 Ytterligare kan nämnas att teol. stud. Otto Weckström,
senare kyrkoherde i Helsinge församling, var aktiv inom Hembygdens
Vänner på Vessö. 104