En kamp om själar - Doria

föreningar och industri. Redan före år 1918 hade den fått fotfäste i Svartså,
Tolkis, Hammars och Kullo och verksamheten fortsatte efter inbördeskriget.
I boken Metodistkyrkan i Finland 100 år konstaterar Björn Elfving
att verksamheten vid denna tid ”var lovande” i Svartså, Kullo och
Tolkis. 516 Ludvig Larsson som var metodistpräst åren 1917-1923 var
synnerligen entusiastisk när han beskrev verksamheten efter inbördeskriget:
På landsbygden öppnas allt fler dörrar för evangelisk förkunnelse, och de största
lokaler visar sig för små. Landsbygden är ett härligt fält. Gud give kraft till ett
intensivt missionsarbete. [...] Stora skaror samlas för att höra Guds ord och där
finns nästan obegränsade möjligheter till gagneligt arbetet.
Larsson redogjorde också för sina besök hos sågarbetarna vid sågverket i
Hammars och hos arbetarna vid trämassefabriken i Tolkis. Enligt egen
utsago blev han mycket väl emottagen i dessa kretsar. Hur subjektiv han
var i sin beskrivning är inte lätt att avgöra men jag utgår ifrån att han ger
en sanningsenlig beskrivning av läget. Allt tyder på att metodisterna kunde
fortsätta sin verksamhet utan egentliga avbrott. 517 Metodisterna hade
nämligen inte lika öppet som de flesta av den evangelisk-lutherska kyrkans
representanter tagit ställning för de vita och de accepterades därför troligen
i Hammars och Tolkis av dem som hade sympatiserat med de röda. 518
Deras möjligheter att bedriva verksamhet i de byar, varifrån många röda
hade kommit var goda och någon konkurrens från domkyrkoförsamlingen
behövde de inte oroa sig över eftersom församlingen efter sitt val av sida
i inbördeskriget hade försvårat sina verksamhetsmöjligheter på dessa
orter.
516 Elfving 1984, 77.
517 Metodist-episkopalkyrkans verksamhetsberättelse för år 1915; I Borgåbladet ingick
också annonser om de tillfällen Metodistkyrkan ordnade. Se t.ex. Borgåbladet
12.1.1918 och 26.1.1918.
518 Larsson 1937; Larsson 1957, 4. En av orsakerna till att metodisterna inte lika öppet
hade tagit ställning för någon part i kriget var givetvis att metodistkyrkans pastorer
kom från Sverige och därför inte hade något direkt intresse av att engagera sig i den
finländska inrikespolitiken.
209