En kamp om själar - Doria

Tabell 34. Lantdagsvalen 1916 och 1919.
523
Borgåbladet 11.7.1916, 18.7.1916, 11.10.1917, 23.10.1917, 13.3.1919 och
1.4.1919.
524
Wallgren 2001; Helsingius 1918, 72-73.
214
Svenska
folkpartiet
Socialdemokraterna
Finska
samlingspartiet
Finska
framstegspartiet
Övriga
Socknen
1916 2.924 1.709 321 24
1919
Staden
3.977 1.116 395 126
1916 1.272 287 123 (Gammalf.) 85 (Ungfinnar) 3
1919 1.710 383 262 130 3
Jag har tidigare konstaterat att vänsterns stöd bland de röstande under åren
före inbördeskriget var 34 % (1916) respektive 29 % (1917). När man
studerar röstfördelningen i lantdagsvalet 1919 kan man lägga märke till att
stödet kraftigt sjunker, d.v.s. med dryga 9 %. Från att år 1917 ha fått 2.286
röster får man två år senare endast 1.499 röster. I staden minskar vänsterns
stöd med 125 röster och i socknen med hela 659 röster. Här bör dock
noteras att många av de personer som förmodligen tidigare hade röstat på
vänstern efter inbördeskriget blev internerade i olika fångläger och
förlorade samtidigt sitt medborgerliga förtroende. Detta gjorde att de inte
hade någon möjlighet att rösta i valet år 1919. 523
För de flesta borgåbor var kyrkan och församlingen någonting självklart
som man inte ifrågasatte. Tron hade man ärvt av tidigare generationer som
byggt upp den bygd man bodde i. Inför detta kände man vördnad och
tacksamhet. Detta är något som i flera olika sammanhang har kommit fram
i min undersökning. Jag vill här ännu notera den av mig tidigare citerade
predikan som Otto Weckström höll i mars 1918 då Pellingekåren hade flytt
och kommit till Reval. I den sade han bl.a. att ”de kämpat för Guds stora
sak. De ha offrat liv för lag och rätt för hembygd och fosterland”. 524
Predikan uppskattades storligen, vilket visar hur viktig den kristna tron var
för de vita.