En kamp om själar - Doria

gå ner till stranden, ta av sig sin kaftan och övriga kläder och ta sig en simtur
utan att generas av att församlingsborna förvånade såg på och undrade
vad deras präst egentligen hade för sig. Liljequist var bland församlingsborna
känd som den ”vandrande prästen”. 197 Han kunde promenera tiotals
kilometer för att komma fram till stugan där han skulle hålla en
andaktsstund och när andaktsstunden var slut avböjde han vanligtvis alla
erbjudanden om hästskjuts och vandrade tillbaka till staden. Officiellt var
han stadskapellan men uppsökte det oaktat byar och gårdar ute i
landsförsamlingen. 198 Hans engagemang för församlingens medlemmar var
sålunda anmärkningsvärt stort. När man därtill noterar att hans kommunala
förtroendeuppdrag i första hand var sådana som upplevdes som viktiga för
dem i samhället som hade det svårt och besvärligt, kan man anta att han
uppskattades också av dem som kom att ansluta sig till de röda.
Sigurd Wilhelm Öhrnberg var ministerieadjunkt i Borgå under tiden för
inbördeskriget. Hans sympatier och antipatier kommer jag närmare att
redogöra för i samband med behandlingen av läsförförhören under tiden
för inbördeskriget. Han tog nämligen i samband med läsförhören mycket
tydligt ställning mot de röda och uppmanade församlingsmedlemmarna att
ansluta sig till skyddskårerna. Må det tillåtas mig att föregå ett senare
avsnitt genom att citera läsförhörsprotokollet från Renum, Stor-Knuts, där
han uppmanar ”alla redliga män att resa sig mot det röda djävulska
upproret och strida med fädrens kraft och anda under deras segervissa
fältrop; Gud med oss!” 199
Om övriga prästers inställning till samhällsutvecklingen har jag
utgående från de källor som finns, inte lyckats få fram något konkret. Det
kan dock vara skäl att nämna att när pastorn och filosofie magistern Vilho
Vuorela år 1913 flyttade till Borgå, bodde han som hyresgäst i 47:e
kvarteret. Bland övriga hyresgäster i samma kvarter fanns också snickaren
Frans Munittula, en av de ledande rödgardisterna under inbördeskriget i
197 Borgåbladet 21.4.1956.
198 Hos förf. Intervju med Runar Nyholm.
199 BKSA I Bb:1, 118. Enligt inflyttningsboken flyttade Öhrnberg den 1 juni 1917 från
Strömfors, varför hans kunskaper om bygdens folk förmodligen var begränsad. Detta
kan i sin tur ha varit en bidragande orsak till hans hårda inställning gentemot de röda.
Se även BKSA II Ah:3, 278 (4.2.1918 Renum).
86