En kamp om själar - Doria

Bygden bestod av Borgå stad men också en socken med såväl jordbruksområden
som skärgårdsbygd. Största delen av bygdens invånare hade
länge bott i trakten och släktbanden sträckte sig kors och tvärs genom byar
och gårdar. Detta hade i sin tur som följd att man hjälpte och stödde
varandra och delade med sig av de livsmedel som fanns att tillgå. Under
de svåraste tiderna var sålunda stadsborna i mycket stor utsträckning
beroende av sina släktingar och vänner i socknen.
De som var mest utsatta var de som flyttat från andra orter för att arbeta
i de industrier som fanns i Borgåbygden. De var ofta finskspråkiga. Det
finns bl.a. vittnesmål om hur arbetarbefolkningen i Tolkis under denna tid
uppmanades att blanda hälften cellulosa i brödet för att inte svälta ihjäl. 542
Tabell 35. Den ”sociala” strukturen i församlingen 1900-1920.
1900 1910 1920
socknen staden socknen staden socknen staden
Personer utan yrke underhållna
i asyler, vård- och
fattigvårdsanstalter, fångar,
värnlösa barn o.s.v., vilka
icke äro upptagna såsom
familjemedlemmar hos andra
219 62 28 40 17 46
Övriga medellösa personer,
utan varje yrke, som icke äro
familjemedlemmar hos andra,
ävensom tiggare, landsstrykare
o.s.v.
542 Tolkis i ord och bild 2001, 105.
- 60 11
Okänt yrke 418 96 - 21 7 29
Totalt 637 218 39 61 24 75
Tabell 35 visar på en synnerligen positiv utveckling av de sociala förhållandena.
Siffrorna från år 1900 till 1920 visar på en snabb och för samhället
fördelaktig trend. De som kan kategoriseras som ”socialt utslagna”
var år 1900 hela 855 till antalet. Tio år senare var de endast 100. Inte ens
inbördeskriget förändrade situationen. År 1920 bokfördes endast 99
stycken socialt utslagna.
221