Att lägga mosaik - Malmö stad

18
2009 och deltagarna som består av sex pedagoger och en chef har sedan fortsatt träffas två gånger
i månaden. Innehåll och upplägg beskriver initiativtagaren här: ”Vi diskuterar mest pedagogiska
frågor, men även rent praktiska saker... Tanken är att vi ska gå ut på våra arbetsplatser och dels föra
samtalen vidare samt ta med oss nya situationer inför kommande möten.”
Förutom föreliggande rapport har deltagarna presenterat sina projekt och verksamheten i forskningscirkeln
vid ett flertal tillfällen: Skoldagarna oktober 2008, Skolportens konferens december
2008, MMM-dagarna (mångfald-möten-möjligheter) mars 2009, integrationsmöte på Ängslättskolan
april 2009 samt för de egna kollegerna i respektive stadsdel. Dessutom medverkade de i en
artikel i den nystartade tidningen Fokus förskola (2010).
När jag läser dokumentationen av diskussionerna visar det sig att idéerna kring de egna projekten
började ta form ganska tidigt i processen och även om inriktningen skiftade fokus något var
det i stort sett samma intresseområden. I deltagarnas rapporter har inriktningen mot språk och
mångfald försvunnit och ersatts med pedagogiska dilemman kring tid, miljö, förändringsprocesser,
åldersblandade/åldersintegrerade grupper, pedagogiskt drama, konflikter och empati.
Sammanfattande reflektion om kommunikation,
delaktighet och forskande förhållningssätt
Ett mer eller mindre uttalat gemensamt tema i deltagarnas texter är kommunikation och kommunikation
var också ett återkommande tema i diskussionerna. En väl fungerande kommunikation är
en förutsättning för integration och verksamhetsutveckling. Flera deltagare gav i utvärderingarna
uttryck för hur de genom samtalen tränades i att sätta ord på sina reflektioner och på så sätt blev
medvetna om sin kunskap, kompetens och professionalitet. Dessutom ökade medvetenheten om
lyssnandets värde:
Jag har lärt mig lyssna mer. Få höra om olika former av tillvägagångssätt. Få höra andra former av pro-
blem. Att det är viktigt med dialog i alla former för att veta hur olika vi tänker. Det finns inget självklart
rätt eller fel. Jag måste kunna motivera och lyssna på andras motiveringar.
Att tvingas lyssna och motivera sina ståndpunkter och handlingar är en del av den kommunikativa
rationalitet Habermas (1996) talar om. Vi tar oss sällan tid att lyssna eftersom vi dels är så inriktade
på att prestera och dels har så få tillfällen till gemensam fördjupad reflektion. I samband med en dis-