Att lägga mosaik - Malmö stad

Under observationerna framkom att två utav barnen, båda fem år, en flicka och en pojke, tävlade
om vem som skulle vara gruppledare. Och att de i dessa tävlingar inte drog sig för att vara
taskiga. De andra barnen utnyttjades i kampen om ledarskapet.
Jag märkte också att tre av barnen, en femårig och en fyraårig pojke samt en fyraårig flicka,
antog en osympatisk ton gentemot andra för att få vara med ”ledarna”. Själva aspirerade de inte på
ledarskapet.
Genom att ta fram lekar och aktiviteter där de båda ”ledarna”, med vuxenstöd, fick turas om att
bestämma dämpades rivaliteten mellan dem.
I början var det svårt, mycket svårt. Inget av de båda barnen var mottaglig för vuxeninblandning.
De såg enbart till sina egna intressen.
HÄR ÄR ETT EXEMPEL:
Vi ställde fram en låda legoklossar och bad de båda barnen att bygga något efter eget huvud. Båda
roffade åt sig så mycket de kunde. Ganska snart upptäckte de att de saknade vissa delar. l stället för
att fråga tog barnen helt sonika från den andres hög. Krig utbröt.
På frågorna ”hur tänkte du nu och kunde du gjort på ett annat sätt” blev svaret: ”Nej, jag behövde
den legobiten”.
Diskussioner och reflektioner resulterade i att barnen till slut blev överens om att de skulle fråga
om de fick låna den bit eller de bitar som behövdes.
Efter ganska många samarbetsövningar av olika slag enades de två om en gemensam hög med
legoklossar där var och en tog de bitar som behövdes för konstruktionen. Och de hjälptes åt att
bygga, ibland var för sig men också gemensamt. Övningarna förde också det goda med sig att de
konkurrerande ”ledarna” började prata vänligt med varandra.
Jag gjorde även intervjuer där frågorna var:
» Har du någon/några kompisar?
» Hur skall en bra kompis vara?
» Är du själv en bra kompis?
På fråga ett svarade alla utom ett barn att de hade flera kompisar både på och utanför förskolan.
Snittsiffran var fem kompisar. Ett barn hade bara en kompis på förskolan och två utanför.
På fråga två var svaren så gott som enhälliga:
23