Ladda ned publikation (PDF) - Riksrevisionen

klar. 251 Dessutom uttalade JO att mycket tyder på att Försvarsmakten inte
hade klart för sig vilka generella regler som gäller på en olycksplats och hur
Försvarsmakten förhåller sig till dessa. JO poängterade att ärendet visar vilken
komplicerad situation som kan uppkomma på en olycksplats och att det i
förarbetena till lagen om skydd mot olyckor understryks att det är nödvändigt
att ledningsstrukturen på en olycksplats är klar och tydlig.
Bevakning av civila skyddsobjekt kräver regeringsbeslut
Enligt intervjuer med bland andra företrädare för Försvarsmaktens juridiska
stab krävs ett regeringsbeslut för att Försvarsmaktens personal ska kunna
användas för att bevaka och skydda så kallade civila skyddsobjekt, det vill säga
objekt som ägs eller brukas av civila aktörer. När det handlar om bevakning
av objekt som inte tillhör Försvarsmakten rör det sig enligt Försvarsmaktens
tolkning om verksamhet som faller inom ramen för stödförordningen, vilket
i sin tur innebär att militär personal inte får användas i situationer där det
finns risk för att den kan komma att bruka tvång eller våld mot enskilda.
Därav behövs ett regeringsbeslut för att tillåta att militär personal används i en
stöduppgift där de kan riskera att behöva bruka våld eller tvång mot enskild.
Granskningen visar att Försvarsmaktens ställningstagande om att det krävs
regeringsbeslut innan Försvarsmakten kan bevaka ett civilt skyddsobjekt har
haft en begränsande inverkan även på övningsverksamheten. Det framgår att
det råder oklarheter om i vilken mån förbanden ska vidta förberedande åtgärder
för att kunna skydda och bevaka samhällsviktiga objekt som har civila brukare.
Det ingår i förbandens uppdrag att, om regeringen så beslutar, kunna skydda
även civila objekt. Företrädare för Försvarsmakten har påpekat att om det inte
vidtas förberedelser för denna uppgift, påverkas utfallet negativt. I vissa fall kan
en bevakningsuppgift inte lösas på ett effektivt sätt om inte vissa förberedelser
har gjorts i förväg. Företrädare för myndigheten har framhållit vikten av att
känna till de lokala förutsättningarna. Känsliga delar i och runt omkring
skyddsobjekt måste ha rekognoserats och övats, åtminstone på ledningsnivå,
för att det ska gå att genomföra uppgiften på ett effektivt sätt.
251 Enligt JO:s beslut hävdade Försvarsmakten att insatsen skedde i enlighet med stödförordningen.
JO konstaterar dock att det inte fanns förutsättningar för tillämpning av stödförordningen
beträffande avspärrning och bevakning, eftersom dessa åtgärder kan innebära att tvång eller
våld måste utövas mot enskilda. Det fattades i ett senare skede beslut om att olycksplatsen
var skyddsobjekt. Följande dag fann Försvarsmakten att regelsystemet inte gav utrymme för
beslutet om skyddsobjekt i den situation som förelåg och upphävde beslutet. JO slår dock i
beslutet fast att olycksplatsen inte var ett skyddsobjekt när Försvarsmaktens bevakning inleddes,
och att hemvärnets personal trots detta agerade skyddsvakter i viss utsträckning. JO menar att
grunden för Försvarsmaktens medverkan i detta skede framstår som mindre klar. JO påpekar att
Försvarsmakten inte gjort tydligt för hemvärnsmännen vilka befogenheter de hade.
Försvarsmaktens stöd till samhället vid kriser
105 RIKSREVISIONEN