Ladda ned publikation (PDF) - Riksrevisionen

Riksrevisionen kan konstatera att regeringens styrning har skapat en otydlig
resurs för den svenska krisberedskapen. Riksrevisionen menar att detta
bottnar i att regeringen inte varit tillräckligt tydlig med vad uppdraget innebär
och vilket ansvar Försvarsmakten har. Ytterst är det en följd av att uppdragets
karaktär delvis är dubbelbottnat. Å ena sidan har regeringen framhävt vikten
av att Försvarsmakten inte ska dimensionera sin verksamhet för att kunna
bistå samhället (och riksdagen har inte haft något att invända mot detta).
Av granskningen framgår att vad som avses med att inte vara dimensionerande
behöver klarläggas. Styrningen har uppfattats som att uppgiften inte ska
medföra några kostnader, vilket är en signal om att förberedande åtgärder
och samverkan med samhället inte ska prioriteras. Här kan jämföras med
Försvarsdepartementets påpekande om att Försvarsmakten inte fått i uppgift
att ha en särskild förmåga för att lämna stöd till samhället. Därför leder,
menade departementet, en granskning av om Försvarsmaktens förmåga att
bistå samhället är effektiv och ändamålsenlig fel eftersom det innebär revision
av en specifik uppgift som inte tilldelats myndigheten.
Å andra sidan är regeringen tydlig med att Försvarsmakten ska kunna vara,
och är, en viktig stödresurs för samhället vid kriser. Regeringen har framhävt
vikten av Försvarsmakten som en resurs i krissammanhang och pekat på vikten
av att det sker samverkan mellan civila och militära resurser. Vidare räknar
regeringen med att Försvarsmaktens förmåga att lämna stöd till det övriga
samhället ska öka. Myndigheten lämnar också varje år i sin årsredovisning
en redogörelse för sin förmåga att leva upp till detta. Regeringen uttrycker
i den bemärkelsen ett krav på ett resultat, som sedan Försvarsmakten i sin
årsredovisning återredovisar.
Problemen kring hur myndighetens uppdrag ska tolkas förstärks av att det
givetvis ska ske inom ramen för lagar och regelverk. I dessa, och i förarbeten
till dem, ingår begränsningar respektive resonemang kring hur och när
myndighetens resurser ska kunna användas, som innebär att även här finns
utrymme för tolkningar.
Ett område som behöver förtydligas är Försvarsmaktens roll när det gäller att
bevaka och skydda skyddsobjekt med civila brukare i samband med ökat behov
vid en kris. Av granskningen framgår bland annat att det inom Försvarsmakten
är oklart i vilken utsträckning det ska vidtas förberedelser för att kunna bevaka
och skydda civila skyddsobjekt.
Sammantaget lämnar regeringens styrning utrymme för tolkningar av under
vilka omständigheter Försvarsmakten kan agera och vilka förberedelser
myndigheten kan eller ska ha vidtagit. Riksrevisionen menar att regeringen
har ett ansvar att se till att det finns förutsättningar för att Försvarsmakten kan
fungera som en effektiv stödresurs och stärka krisberedskapen.
RIKSREVISIONEN 116 Försvarsmaktens stöd till samhället vid kriser