Forskningsfinansiering - kvalitet och relevans, SOU ... - Regeringen

SOU 2008:30 Utvärdering och analys
finansiärerna. Vetenskapsrådet har heller inte utvecklat någon
högre grad av samverkan med Fas eller med Formas. Intrycket är
snarast att en arbetsfördelning och en ”fredlig samexistens” har
etablerats mellan dessa råd, medan mer bindande samarbeten aldrig
på allvar har diskuterats eller planerats.
Formas har specifika uppdrag att samverka med andra finansiärer,
främst Vinnova, inom skogs- och livsmedelsområdena. Det
har visat sig vara svårt att få till stånd samarbete mellan Formas och
Vinnova. Formas har återkommande påpekat att Vinnova borde
ansvara för finansieringen av de tillämpade och mer produktionsorienterade
faserna i Formas områdesinriktade forskning. Få
insatser i denna riktning har dock genomförts och det verkar som
om de två myndigheterna har haft svårt att anpassa sina respektive
arbetssätt för att genomföra gemensamma satsningar.
Utredningens slutsats blir därför att fortsatta direktiv om ökad
samverkan och initiativ om gemensam finansiering till de existerande
myndigheterna inte blir trovärdigt. Denna slutsats kan verka
mycket drastisk. Självständiga myndigheter under olika departement
och med egna styrelser kan inte automatiskt förväntas ta
hänsyn till gränsöverskridande målsättningar och möjligheter i
forskningsfinansieringssystemet. De områdesspecifika målsättningarna
är och kommer att vara tillräckligt utmanande och krävande
vilket gör att satsningar som överskrider dessa gränser inte
prioriteras annat än ad-hocmässigt. Den autonoma roll som
finansiärerna har begränsar påtagligt förutsättningarna att realisera
regeringens ambitioner om samverkan och samordning. Forskningsfinansiärerna
har varit medvetna om möjligheterna till ökad
effektivitet i forskningssystemet genom att koppla forskare och
forskningsområden på olika nivåer från grundforskning till mer
tillämpade insatser. Trots återkommande diskussioner har resultaten
varit få. Ingen aktör har heller varit förmögen eller varit
intresserad av att ange mål för sådant arbete.
Utredningen finner därför att de förslag som presenteras ovan
om smärre organisatoriska förändringar i forskningsfinansieringssystemet
inte är tillräckliga för att åstadkomma förnyelse och
utveckling av det svenska forskningssystemet. Sådana justeringar
bidrar till att finansieringen av enskilda områden förtydligas men
leder inte till mer djupgående systemeffekter. Förslagen skapar inte
heller i sig bättre förutsättning för samverkan, resurskoncentration
till vissa viktiga uppgifter eller skarpare profilering av lärosätenas
forskning. Denna typ av organisatoriska justeringar ger inte heller
115