Forskningsfinansiering - kvalitet och relevans, SOU ... - Regeringen

Utvärdering och analys SOU 2008:30
också inom Fas, Formas och Vinnova. Infrastruktur för forskning
inom alla de fyra forskningsfinansiärernas ansvarsområde är en
förutsättning för strategiska satsningar inom behovsmotiverad
forskning, kliniska prövningar och teknisk verifiering. Utredningen
förutser behovet av en väsentligt ökad samordning inom olika
ämnesområden nationellt men också en ökad strategisk orientering.
Vetenskapsrådets organisation: samordningen som kom av sig
I den wigzellska utredningen uttrycktes förhoppningar om att
Vetenskapsrådet skulle bli en bättre fungerande organisation
genom sin större samlade organisation: datasystem, ekonomihantering,
personalansvar inklusive karriärvägar och kompetensutveckling
skulle utvecklas. När Vetenskapsrådet inledde sin verksamhet
var målen därför ambitiösa och förväntningarna högt ställda.
Samtidigt var det en ny myndighet som skulle sjösättas; rapporteringen
från verksamheten det första året klargör att en inte ringa
del av arbetet handlat om att föra samman de olika forskningsråden
inom en myndighet. Det var också klart att den nya organisationsformen
ännu inte funnit en tydlig form. I den första årsredovisningen
framhölls bland annat att det var
…genom ämnesråden, i samverkan med styrelsen, som de stora
synergifördelarna med Vetenskapsrådet kommer till konkret uttryck.
De samordningsvinster som föresvävade arkitekterna bakom
Vetenskapsrådet gjorde sig inte heller gällande i denna tidiga fas.
Personalstrukturen vid Vetenskapsrådet reflekterade sammansättningen
vid de gamla råden snarare än den nya myndighetens behov.
Samordningen i forskningsfinansieringen visade sig också vara ett
större problem än vad som kanske var väntat. I de tidigare
rapporterna från rådet framgår att huvuddelen av arbetet bedrivits
inom respektive ämnesråd; det handlade om att utveckla mekanismer
för omfördelning mellan beredningsgrupper och om sätt att
höja projekttilldelningen, begränsade resurser till trots. Intrycket är
att den organisatoriska energin huvudsakligen lagts inom, snarare
än till samarbetet mellan, ämnesråden. Styrelsen, som förväntades
vara drivande i utvecklingen mot kraftsamling och förnyelse, fick
en otydlig roll och ett vagt mandat internt inom Vetenskapsrådet
trots att den hade alla möjligheter att gripa sig an uppgiften.
46