Forskningsfinansiering - kvalitet och relevans, SOU ... - Regeringen

Utvärdering och analys SOU 2008:30
inte enbart görs rutinmässigt utan också knyts till tydligt identifierade
behov, inte minst i dialog med lärosätena men naturligtvis
också efter utvecklingen inom den internationella forskningen,
behov i det svenska samhället, globala utmaningar med mera. I det
sammanhanget kan programutlysningar fungera som en modell för
att åstadkomma kraftsamling och nya arbetsformer. De programmässiga
prioriteringar som VR har utvecklat (t.ex. hållbar utveckling)
är i praktiken projekt inom specialdestinerade områden, vilket
inte nödvändigtvis gagnat förnyelse. De har därför ofta också
kritiserats för att utgöra genvägar till projektfinansiering och har
inte alltid lockat till sig de bästa forskarna eller projekten. VR har
inte lyckats att utveckla attraktiva former för samverkan med andra
aktörer eller mellan ämnesråden för programmässiga satsningar.
En annan aspekt på instrumentering gäller själva organisationsformen,
med ett samlat råd och en myndighet. Denna konstruktion
har tid efter annan kritiserats. Ämnesråden har i olika sammanhang
framhållit att den existerande organisationen utgör en begränsning
för dem.
Detta indikerar att de organisatoriska samordningseffekterna
delvis uteblivit och att rådet internt uppfattas som svagare än
summan av de olika delarna. Detta är återigen ett uttryck för att
alltför lite kraft lagts på att demonstrera mervärde med att olika
ämnesområden och stödmodeller ryms inom en organisation.
Ämnesråden utgör på många sätt VR:s kärna och stadga. De sentida
organisationsförändringarna försvagar ämnesråden utan att
erbjuda en ny och starkare samlad identitet. Utredningen vill
istället anvisa en väg där myndigheten inom sig kan kombinera
starka och legitima ämnesråd med bredare roller och mandat. Det
är en mognadsfråga för VR:s ledning att kunna hantera dessa båda
uppgifter samtidigt. Det finns i dagsläget inte många tecken på
detta.
Vetenskapsrådet har, slutligen, inte på ett systematiskt sätt
knutit samman erfarenheter från verksamheten med verksamhetsidé
och instrumentering. Utvärderingar genomförs på väldigt
varierande sätt och till synes utan större systematik. Även mycket
goda utvärderingar synes få begränsat genomslag i den dagliga
verksamheten kring utlysningar och bedömningar. Erfarenheter
från ett ämnesråd återförs sällan till andra ämnesråd. Återigen kan
man sätta frågetecken för hur väl Vetenskapsrådet fungerar som
samlad organisation. Rådet har inte heller på ett tydligt sätt kunnat
samspela med det politiska systemet, eller med lärosäten eller andra
50