Forskningsfinansiering - kvalitet och relevans, SOU ... - Regeringen

SOU 2008:30 Utvärdering och analys
rådet skulle en kraftsamling inom svensk forskning åstadkommas.
2
Det fanns, menade den wigzellska utredningenTPF FPT, en alltför bred och
splittrad finansieringsbild i Sverige. Många av finansiärerna, inklusive
de dåvarande forskningsråden, ansågs arbeta med för småskaliga
stödformer och för begränsade ansatser för att svensk
forskning skulle kunna hävda sig internationellt. Det fanns därför
ett tydligt behov av en samlande kraft i den svenska grundforskningsfinansieringen.
Denna skulle kunna stödja stora projekt,
starka vetenskapliga miljöer och nydanande och innovativa verksamheter
– på egen hand men också i samverkan med andra
finansiärer. Förutom kraftsamling var flexibilitet nyckelordet för
den nya finansiären. En större organisation förväntades ha större
möjlighet att ge sig ut på otraditionella och experimentella vägar,
vilket särskilt skulle kunna gynna yngre forskare. Bakgrunden var
att de gamla råden ansågs vara för små och för traditionella för att
kunna göra djärva satsningar. En ny, samlad och större finansiär
skulle också kunna skapa en bättre överblick över den svenska
forskningens villkor och det svenska forskningssystemets utveckling.
Regeringen betonade samtidigt betydelsen av att omprioriteringar
har sin grund i diskussioner inom de olika ämnesråden.
Rådgivningsfunktionen ansågs vara starkt eftersatt och i behov av
en bättre fungerande organisatorisk ram.
Samtidigt fanns det stora och kvarvarande förväntningar på att
Vetenskapsrådets skulle vara forskarstyrets hemvist i svensk
forskningsfinansiering. Ämnesrådens ställning betonades därför
särskilt liksom värdet av de arbetsformer som utvecklats inom de
gamla forskningsråden. Förväntningen var – åtminstone underförstått
– att det nya Vetenskapsrådet skulle kunna klara av att hantera
spänningen mellan koncentration och profilering å ena sidan och
forskarstyre å den andra sidan. Ledningen och styrningen av rådet
hamnar därför särskilt i fokus för en utvärdering av Vetenskapsrådets
första år i verksamhet.
Inom Vetenskapsrådets ram skulle verksamheten vid samtliga då
existerande forskningsråd – FRN, HSFR, MFR, NFR och TFR –
samlas, i form av tre ämnesråd (HS, NT och M). Vetenskapsrådet
skulle dock inte fungera som en enkel samordning av de etablerade
rådsstrukturerna utan förväntades ta initiativ till samverkan över
ämnesrådsgränser, och därutöver kunna ge särskilt stöd till framstående
forskargrupper. I den wigzellska utredningen betonades
2
TP PT Att
finansiera forskning och utveckling. Ds 1999:68.
31