Forskningsfinansiering - kvalitet och relevans, SOU ... - Regeringen

3 Forskningsfinansieringens
organisation
Forskningsfinansieringen ska verka främjande och understödjande.
I modern tid har den haft två huvuduppgifter: att befrämja vetenskaplig
kvalitet och att understödja samhällelig utveckling (inom
områden som försvar, energi, jordbruk, näringsutveckling, sociala
förhållanden m.m.). Dessa bägge uppgifter har haft sina specifika
former: i det förra fallet ett forskningsråd som finansierar forskning
utifrån olika kvalitetskriterier, i det senare fallet en myndighet
som beställer forskning utifrån olika relevanskriterier.
Forskningsråden var länge den helt dominerande statliga finansiären.
Under lång tid ansågs forskningsrådsmodellen vara tillräcklig
för alla behov, vetenskapliga såväl som samhälleliga. Grundtanken
var linjär: forskningens resultat sprids automatiskt till
samhället, där den absorberas och omvandlas till praktisk handling.
Efterhand växte emellertid misstanken att denna modell var alltför
optimistisk i sin syn på kunskapsspridningens automatik och på
dess enkelriktning. Forskningsfinansierande myndigheter (sektorsorgan)
inrättades för att stödja forskning som formulerats utifrån
olika samhällsbehov. Myndigheternas utgångspunkt var omvänt
linjär, där behov skulle forma forskningen.
Bägge dessa modeller har återkommande ifrågasatts och en av
forskningspolitikens stora frågor har varit hur en mer interaktiv
finansieringsmodell ska utformas. Ska forskningsrådens mandat
vidgas eller ska sektorsorganen ansvara också för grundforskningsfinansiering?
Ska dessa bägge typer av finansiärer smältas samman i
stora och breda myndigheter eller ska koalitioner och allianser
byggas upp över myndighetsgränserna? Utredningen visade i
föregående kapitel att nuvarande arbets- och organisationsformer
inte har varit optimala för att leva upp till intentionerna bakom
2001 års forskningsfinansieringsreform.
117