Forskningsfinansiering - kvalitet och relevans, SOU ... - Regeringen

SOU 2008:30 Forskningsfinansieringens organisation
ländska erfarenheten, där den antas ha varit särskilt viktig för den
finländska framryckningen inom vetenskap, teknologi och
innovation. I en sådan form bibehålls uppdelningen mellan kvalitetsbaserad
finansiering (forskningsråd) och samhällsorienterat
stöd (sektorsorgan), men antalet myndigheter inom respektive
ansvarsområde reduceras kraftigt. Ett forskningsråd och ett
sektorsorgan bygger var för sig upp kompetens och nätverk inom
grundforskning respektive innovation och nyttiggörande. Verksamheten
bygger alltså även fortsatt på uppgiftsfördelning kombinerat
med decentralisering, men i mer samordnad form.
De samlade initiativen i Finland, där excellenscentra finansierade
av Finlands Akademi samordnas med teknologicentra finansierade
av Tekes, är ett uttryck för denna modifierade modell. Detta
arbetssätt förutsätter att de båda huvudaktörerna är jämnstarka och
samordnade, om än med skilda ansvarsområden, så att uppgifterna
sköts samlat och med ömsesidig respekt. En sådan samordning kan
sannolikt inte anförtros bara myndigheterna själva utan måste
också utvecklas och bekräftas på en överordnad nivå. Den starka
centrala politiska styrningen och den nationella samlingen kring ett
antal forsknings- och innovationsteman i Finland har sannolikt
spelat en avgörande roll för att få samordning till stånd.
Den överordnade politiska – eller administrativa – nivån är
särskilt viktig när det gäller att identifiera nya insatsområden och
att avveckla gamla åtaganden, för att säkerställa att det sker en
gradvis anpassning och förändring av insatsområdena och arbetsformerna.
Sverige har i dagsläget ingen stark forskningspolitisk samordning,
varför ett tungt ansvar faller på forskningsfinansiärerna att
på egen hand åstadkomma samverkan och förnyelse i forskningsstödet.
Den uppgiften fylls inte i dag, och utredningen bedömer
därför att en ”finsk modell” ännu så länge är orealistisk i Sverige.
3.2 Ett enda råd
En andra modell bygger på en centraliserad myndighetsstruktur.
Den återfinns bland annat i Norge och i Nederländerna, och
bygger på sammanläggningar av organ med olika uppgifter.
Grundföreställningen är att en samlad myndighetsstruktur skapar
en ram kring viktiga uppgifter, som i ett litet land kan vara svårt att
etablera inom flera olika myndigheter. Med bara en myndighet kan
119