Rapport innehållsförteckning - Arkus

Ovan jord eller tunnel
På frågan vilket de helst skulle välja – tunnel eller ovan jord - om det fanns likvärdiga
valmöjligheter för att ta sig fram tog tre fjärdedelar klart ställning för det ena eller det andra
alternativet. Drygt hälften av dem valde tunnel och den andra hälften valde ovan jord. Den
resterande fjärdedelen av försökspersonerna skulle i en sådan situation konsekvent välja den
snabbaste vägen oavsett vilket det då blev. Motiveringarna att välja tunnel var att det var
snabbare, närmare, bekvämare, enklare och säkrare. Motiveringarna att välja alternativet ovan
jord var att det var trivsammare, friare, man vill se naturen och undvika monotonin i tunnlar.
Motorcykel i tunnlar
Ett par av försökspersonerna körde ofta motorcykel och hade erfarenhet av att köra motorcykel
i tunnlar. De tyckte inte att det var något större säkerhetsproblem att köra som oskyddad
trafikant i tunnlar. Vid köbildning kan man få problem med avgaser, men en motorcykel kan
lätt kila förbi och ta sig ut vid köbildning i moderna breda svenska biltunnlar. En person som
inte ingick i projektet berättade dock för projektledaren vid ett tillfälle, att han med motorcykel
råkat ut för kraftig köbildning i en smal tunnel under en flod i Tyskland i Hamburg. Han
blev yr i huvudet och mådde illa. ”Det ryms väldigt lite luft i hjälmvisiret”, var hans kommentar.
Ett annat problem som motorcyklister råkar ut för, är att tunnlar på motorväg nästan aldrig
ger någon möjlighet för motorcyklister att stanna före tunnelmynningen och ta av sig solglasögonen,
berättade en försöksperson.
Fokusgruppsintervjuer
Fokusgruppsmötena arrangerades så att gruppen samlades antingen runt ett bord (Chalmers
och KTH) eller på stolar i halvcirkel (Schillerska) eller satt i sina skolbänkar (Ramsdalsskolan)
och de fick under hela sessionen se filmade tunnelsekvenser som visades på en stor
filmduk. Samma film visades gång på gång automatiskt. Hela mötet filmades också, och
deltagarna fick ta ställning till att de godkände detta. Skolbarnen från Ramsdalsskolan (åk 5)
hade förberetts på så sätt att deras föräldrar gett tillstånd till filmningen. Övriga kunde själva
fatta detta beslut.
Fokusgruppsmötena inleddes med en introduktion av projektet och vad mötet gick ut på. De
fick veta att den fråga vi ville studera var hur människor upplever säkerheten i biltunnlar.
Sedan fick de titta på filmen och uppmanades att spontant ge kommentarer. De grupper som
inte spontant kom igång med kommentarer fick lite igångsättande frågor. Steg för steg styrde
vi sedan diskussionen så att de aspekter som ingår i frågeguiden för bilförarna kunde tas upp i
fokusgruppen. Tre av fokusgruppsmötena skedde i Göteborg och för dem visades enbart
filmsekvenser från Götatunneln. Det fjärde fokusgruppsmötet på KTH i Stockholm hade en
litet annorlunda inriktning, då vi där visade sekvenser från alla tre tunnlarna och bad dem att i
diskussionen jämföra dem.
Diskussionen i fokusgrupperna redovisas i Bilaga 2 och är där utskriven i löpande text och
inte traditionellt transkriberat. Diskussionen blir komprimerad och vi redovisar inte vem som
sagt vad. Det blir bara uttalandena i sammanfattning, så att man kan följa resonemangen utan
att veta när en ny person tar vid. Vi har inte haft för avsikt att spegla gruppdynamiken, utan
innehållet i vad deltagarna har sagt. I de två första skolorna, Ramsdalsskolan och Schillerska
gymnasiet var eleverna yngre och blygare. De fick därför mer svara på frågor, än att de
spontant uttalade sig om säkerheten i den tunnel som de fick se film ifrån. Därför är referaten
från dessa fokusgruppsmöten betydligt kortare än de två andra fokusgrupperna. Studenterna
på KTH respektive Chalmers var betydligt mer vana vid att diskutera under ett seminarium
och de bollade synpunkter och idéer, och de blev synbarligen mycket engagerade i diskussionen.
SÄKERHET I TUNNLAR. Hur upplevs säkerheten i tre biltunnlar? 53(125)