Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
58 GUDMUND SCHUTTE • : •••<br />
Ifølge Weibull,•> 1941, 287, skal- disse Ord „otvivelaktigt"' vise, at<br />
Kimbrerne boede- på begge Sider av Elbens „ripa'V Flodbred: 1934,<br />
113, siger han: „Man har, bunden i Ptolemaios uppfattning, 1 att kimbrerna<br />
bebott den nordligaste delen av hans kimbriska halvo, arbetat<br />
méd dé storsta svårighéter, 1 når det gallt att: lokalfåsta deri flod, på<br />
vårs begge strander 1 sparen av folkets ; stbltaforf lutna skulle varå att<br />
finria.-Det nordliga Jylland har ingen flod, som. kan komma ifrågai<br />
Man har då forts over till råsonnemanget; ått Tacitus, då han talar'om<br />
begge flodstrånderna, lemnat området for kirhbrerrias boplatser och i<br />
stallet gått over till den histbriskå skådeplats utei Europa, dftr dé<br />
vanri sin jéttestora åra. Norden har l> ett av de mest lysande huvudkapitlen<br />
i sitt verk om Germania stannat for strånderna av Rhen; han<br />
har med ; utvecklande av sin sallsporda lårdom och; fyndighet till och<br />
med trott sig kunna utp'eka de punkter, dar de kimbriska lagren skall<br />
ha legat. [„Die germ. Urgeschichte in Tacitus' Germania", S. 219^<br />
Lefolii forudsætter sonr given Ting,- hævet over al Tvivl, at Tacitus<br />
mener Rhinen]. Aridra har stånnat for Donau; en ensam ståmma:har<br />
hbjts for Elbe. I sjelva'verket viser Tacitus'text, att han ahnuar kvar<br />
inom området for kimbrernas boplatser, och att det år på' begge<br />
strånderna av en: flod, vilken beror detta, som*spåren efter folket år<br />
kvar; det' er dessa, spår, som gennoni' sin storlek- ger beviset for<br />
marigdeh av'dem, som tågade ut från området. Endast Elbe; kommer<br />
ifråga. Det' er dess begga flodstråndér det galler. Tacitus beråttelse<br />
oiri kimbrerna ger den avslutande lankenibeviskedjån'for;var<br />
dettå folk haft sina bbplatsér. ; Den visar dårutover,. att de fortfårande<br />
innehaft dem ånnu i hans tid." • ••.•'•••'. •••••'. ••'••. !•••.•<br />
Når en Mand med Weibulls Autoritet forkynder som „otvivelaktigt":<br />
„Endast Elbe kommer ifråga", gør-dét naturligvis en stærk Virkning.<br />
Det hindrer dog ikke, at Autoriteter som Norden og-Lefolii har en helt<br />
avvigende Mening. ,.:•;:<br />
•Vi'skal nu nærmere mønstre Weibulls Stedfæste-Teori, og vi vil<br />
finde, at dens „otvivélaktighet" viser sig at rumme adskillige' indre<br />
Modsigelser ; og Tvivl. •••••> •••'.:••• i-.>.-. ;..•: :••••.•..-.>,:•.,.••.,:•.,.•.,..,,<br />
Lad os i Førstningen pr. Tankeexpériment sætte,, at Wéibull har<br />
Ret med sin Tydning av „ripa"; I så Fald kendemærker han Kimbrerne<br />
som et Indlåndsfolk og lader Tacitus modsige sig selv^dadet jo umiddelbart<br />
forud er understreget, at • Kimbrerne boer „proxjmi Oceario",<br />
yderst ude mod Havets At en skolet og tænksom Stilist som Tacitus
Change language