När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

...speciellt den svenska imperialismen mai palmberg
VID AFRIKAGRUPPERNAS andra kongress i juni
1976 antogs ett program, som beskrev organisationen
som »arbetsgrupper som bedriver antiimperialistiskt
solidaritetsarbete« med syftena:
• att avslöja och bekämpa imperialismen
i Afrika, speciellt den svenska
• att stödja antiimperialistiska befrielserörelser
i Afrika
• att bekämpa apartheid.
Så hette det länge. Men vad menades med »speciellt
den svenska imperialismen?« Programmet
1976 hade drygt en sida om den svenska imperialismen,
som inleds med att »Sverige är en del av
det imperialistiska systemet och deltar i utsugningen
av folken i andra länder«. Texten nämner
tre aspekter. För det första de relativt stora svenska
investeringarna i Sydafrika som hade skapat
gemensamma intressen mellan svenska företag
och Sydafrikas regering. För det andra har arbetarna
i Sydafrika och Sverige gemensamma intressen.
För det tredje har svenska regeringen visserligen
fördömt apartheid, men inte försökt
stoppa handel eller investeringar.
Det är signifikativt att biståndsorganet Sida inte
alls nämns. Redan på slutet av 1960-talet hade
bistånd inletts till Frelimo (Moçambique-institutet
i Dar es Salaam) och till Guinea-Bissaus befrielserörelse
PAIGC. Under det budgetår som inleddes
bara ett par veckor efter kongressen 1976
fick SWAPO drygt 5 och ANC drygt 4 milj. kr.
Året före Angolas och Moçambiques självständighet
1975 hade MPLA beviljats 5, 4 och Frelimo
5, 8 miljoner. Innan Namibia blev fritt från
Sydafrika 1990 och Sydafrika blev fritt från apartheid
1994 hade SWAPO och ANC fått 671 respektive
896 miljoner kr Sidabistånd. Anslagen
steg nästan <strong>var</strong>je år och de enstaka borgerliga regeringarna
bröt inte trenden.
Hur fick vi ihop det? Det här <strong>var</strong> ju inga småslantar,
knappast bara samvetspengar.
Trodde vi att Sida <strong>var</strong> något helt annat än den
svenska staten? I så fall hade vi sällskap av en inflytelserik
grupp på Sida, <strong>var</strong>s hjärtan bultade
minst lika mycket för Afrika som för Sverige, och
såg sig, liksom vi, som speciellt goda vänner till
befrielserörelserna.
Dessutom anhöll vi om och fick Sida-pengar
själva, faktiskt riktigt från början, till den första
studieboken. Med tiden växte Sida-finansieringens
roll och på kontoret i Stockholm dikterades
arbetsrytmen av ansökningar och redovisningar
till Sida. Det <strong>var</strong> mycket vi inte hade kunnat göra
utan Sida-medel: ett flertal projekt, hela rekryteringen
av solidaritetsarbetare, information kring
rekryteringsländerna.
Svenska imperialismen betydde sist och slutligen
främst de svenska företagen. Flera av dem <strong>var</strong>
verksamma i Sydafrika, inte minst från Wallenbergs
industriimperium. Med dem hade vi inga
114 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>