När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Den första studieboken gjordes i
Lund.
Moçambique (och därtill
Guinea-Bissau och Kap Verde i
Västafrika). Redaktionen fanns
fortfarande i Lund, där också
den första studieboken gjordes
1972, Imperialism och befrielsekamp.
Boken inleds med <strong>Afrikas</strong>
historia, imperialismen och nykolonialismen.
Idégrunden <strong>var</strong>
marxistisk i den bemärkelsen
att det handlade om materiella
intressen, företagen sågs som
utsugare och de västliga regeringarna
som deras lakejer.
Inte bara informationsbrist
Man kan tänka sig en solidaritetsrörelse som bygger
på ett moraliskt ställningstagande om vad
som är rätt och orätt och sedan inte kräver någon
ytterligare samstämmighet. Men så gjorde inte
Afrikagrupperna.
Vi ansåg oss kämpa mot något mycket större
än informationsbrist. <strong>När</strong> massmedia skrev om
»<strong>vår</strong>a« länder <strong>var</strong> det snedvridet och återgav sällan
befrielserörelsernas röst. Problemet, som vi
såg det, <strong>var</strong> den västcentrerade världsbild, som
präglade kunskapsproduktion från skola till universitet,
och massmedia från lokaltidningar till
TV. Här kom <strong>vår</strong> studiebok in, som i olika versioner
<strong>var</strong> en grundbok för hugade nya medlemmar.
Nya medlemmar skulle gå i studiecirkel, ofta tio
kvällar, med diskussion av ett kapitel i taget. Kraven
på nya medlemmar till Afrikagrupperna <strong>var</strong>
hårda.
Göteborgs Afrikagrupp samlar kläder med Emmaus Björkå
i Västra Frölunda 1984. I mitten Sitembile Ndebele och
t.h. Susanne Liljenström.
Målet att ge alternativ information fanns med i
alla utåtriktade aktiviteter. Klädinsamlingar <strong>var</strong>
ett viktigt inslag – som berättelserna från Täby
och Falun vittnar om – men de <strong>var</strong> aldrig bara en
fråga om materiellt bistånd. Folk gav kläder och
18 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>