När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Stockholms skärgård, Uppsala och Lindsberg i
Dalarna. Sommarlägren gästades av talare från
befrielserörelserna. Medlemmar i Afrikagrupperna
bjöds in på de arbetsläger som ordnades årligen
av Brödet och Fiskarna samt Emmausgrupperna.
Vi lärde oss att sortera kläder och packa
dem i balar innan de skeppa-
»Som vänsterdes till befrielserörelserna.
Efter ISAKs bildande 1979
jobbade ISAK och Afrikagrupperna
tillsammans för
bojkott av Sydafrika. Folk
stod utanför affärer som sålde
sydafrikanska produkter
med plakat. Klistermärken
sattes på hyllor med
sydafrikanska <strong>var</strong>or.
Fokus skiftade efter
importförbudet 1987
och tusentals vykort
skickades till den sydafrikanska regeringen
med krav om frigivande av politiska fångar i
kampanjerna »Riv Apartheids fängelser!« och
»Befria barnen från apartheid!«
Åtskilliga demonstrationer hölls. I en av de
största i mitten av 1980-talet marscherade 5 000
personer från Sergels torg till den sydafrikanska
legationen. Som alltid fick vi lämna namninsamlingslistor
och protestbrev i brevlådan. Legationen
vägrade öppna.
Särskilt på mindre orter rapporterade journalister
och fotografer ofta om möten och demonstrationer.
Återvändande volontärer intervjuades
i lokalradion.
organisation med
rötterna i 1968 års
antiauktoritära revolt
skydde Afrikagrupperna
hierarkiska strukturer.
Ingen skulle stå över
någon annan.«
Afrikagrupperna producerade också kampanjmaterial:
affischer och flygblad, knappar, t-tröjor
och märken. Flera utställningar producerades. I
slutet på 1980-talet startades en ganska omfattande
import och försäljning av produkter från
Afrika. Vi blev en del av den Alternativa handelsrörelsen.
Det som nu kallas Rättvis Handel kallade
vi Solidarisk Handel. Lokalgrupperna sålde
<strong>var</strong>orna tillsammans med informationsmaterial
på sina bokbord men mycket såldes på postorder.
<strong>När</strong> ANC-aktivisten Denis Goldberg blev frigiven
och utvisad började han sätta ANCs färger och
symboler på allt från klockor till almanackor och
sålde dessa över hela världen. De ingick även i
<strong>vår</strong>t sortiment.
Tidningen Amandla Maatla i början
av 1980-talet <strong>var</strong> en av de första
satsningarna för att locka flera ungdomar
till arbetet mot apartheid.
Därefter gav Afrikabulletinen ut flera
temanummer om barn och ungdomar.
Några skrifter om barn under apartheid
gavs ut. Lärarhandledningar publicerades
och en lärargrupp bildades. Kongressen år 1983
sänkte medlemsavgiften för ungdomar under 20
år. På 1980- och 90-talen engagerades så många
ungdomar att flera ungdomsgrupper kunde bildas.
Många lokalgrupper samlade in kläder och annat,
som kassettband till ANCs Radio Freedom,
kängor och sjuk<strong>vår</strong>dsmaterial. Detta gjordes i
samverkan med Brödet och Fiskarna i Västerås
och flera av Emmaus- grupperna (läs mer om
detta samarbete i boken Den stillsamma vreden).
90 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>