När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Södra Afrikaveckan 1978 annonseras med Sam Nzimas
bild på Hector Pietersen, Sowetoupprorets första offer.
att undervisningen skulle <strong>var</strong>a på afrikaans och
inte på engelska, sedan mot hela apartheidsystemet.
Protesterna spreds från Soweto till hela landet
och efter några månader hade det brutala polisvåldet
dödat mer än ett tusen s<strong>var</strong>ta. Det började
som en ungdomsrevolt, men blev ett möte
mellan generationer. De äldre sällade sig till upproret
och gav stöd genom strejker och bojkotter.
Tusentals ungdomar flydde landet. ANC satte
upp en skola i Tanzania, Somafco, Solomon
Mahlangu Freedom College. Carl-Olof Selenius
berättar dess historia så som Afrikagruppernas
volontärer såg den.
Hade vi gått i cirkel?
Från början av 1976 inriktade sig Afrikagrupperna
på att bidra till skapandet av en paraplyorganisation,
som skulle återuppta tanken på en bred
bojkottrörelse för att isolera Sydafrika.
Isolera Sydafrika Kommittén, ISAK, bildades
1979 och Afrikagrupperna hörde till de viktigaste
krafterna bakom det, såsom Dick Urban Vestbro
och Madi Gray beskriver i kapitel fem. Bara organisationer
fick <strong>var</strong>a medlemmar. Precis det vi kritiserat
hos de gamla Sydafrikakommittéerna.
Hade vi gått runt i cirkel? Kanske, men mycket
hade hänt utanför <strong>vår</strong> lilla cirkel.
Läget i <strong>södra</strong> Afrika <strong>var</strong> annorlunda. Angola
och Moçambique blev fria. Sydafrikas befrielse
tedde sig inte bara nödvändig utan med Sowetorevolten
i juni 1976 också möjlig. Det började bli
accepterat att ANC företrädde Sydafrikas folk.
ANC förklarade gång på gång att det bästa omvärlden
kunde göra <strong>var</strong> att isolera apartheidregimen.
Men Afrikagruppernas nya roll som katalysator
i antiapartheidarbetet hade inte <strong>var</strong>it möjligt
utan en markering att det nu <strong>var</strong> slut på anklagelserna
att socialdemokratiska och fackliga ledare
svek och idkade klassamarbete med kapitalet. Bara
fyra år tidigare, efter LOs och TCOs resa till
Sydafrika hade Afrikabulletinen frågat om de ville
värna om Sydafrika-kapitalet eller arbetarna.
Afrikagrupperna <strong>var</strong> inte mindre aktiva än
förr, men den radikale aktivisten med direkt ak-
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 23