När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Polisen försöker stänga grinden. Bertil Malmström t.h.
Trots att grinden nu <strong>var</strong> låst fortsatte brandkåren
att duscha oss ytterligare en k<strong>var</strong>t. Nu stod vi
alla upp, det <strong>var</strong> inte någon mening med att sitta
på den våta marken. De som hade plakat höll
dom som skydd, andra drog ilsket ner taggtråden
och staketet till höger om ingången och välte en
av biljettkurarna där. Jag använde den som plattform
att tala från. Det gällde att hålla ihop aktionen,
hindra individuella påhitt som skulle kunna
få den att urarta. De från Göteborg eller Skåne
kände mig inte i förväg, men i kalabaliken och
kampen hade vi nu alla svetsats samman till ett
dynamiskt kollektiv. Det tog sig uttryck i talkörerna.
Vi skrek både gamla välkända slagord och
uppfann nya: »Känner du stanken från Enskilda
banken«, »Hasselqvist är rasist« (det rimmade så
bra och det fanns visst fog för anklagelsen i klumpiga
uttalanden han gjort). »Värm er, kamrater«
tog någon upp och snart hoppade vi alla 300 upp
och ner. Vi sjöng internationalen och »Befria Södern«
och vi ropade, med skratt och viss självironi:
»Inget stoppar folkets flodvåg!« Talkörerna
fungerade även som styrmedel. En grupp kraftiga
karlar välte plötsligt den liggande kuren som jag
stod på, jag fick hoppa ner, och de rullade kuren
emot oss för att mucka gräl. Några <strong>var</strong> nära att gå
i fällan, flera ropade »Samma fascister här som
där«. Men de överröstades genast av talkören
»Inga provokationer, inga provokationer«, vi krokade
arm och blev en enhet igen.
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 51