När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

sidan; framtidens historieskrivning kommer att
ta itu med dem alla).
Den ena solidaritetstypen härstammade just
ur den kristna sfären. Där fanns de tålmodigt
strävande och glatt kämpande, <strong>var</strong>s inre låga jag
till en början inte begrep mig på men som förr eller
senare visade sig. Då blev det liksom uppenbarat.
Mellan dem fanns, tycktes
det mig ibland, ett tyst
samförstånd. Man arbetade
för något högre, men det
kunde inte riktigt sägas. De
som visste visste.
Den andra <strong>var</strong> kommunistisk.
Denna ideologiska
grund <strong>var</strong> inget som krävdes enligt stadgarna.
Därför framfördes den sällan uttryckligen, lika litet
som de religiöst orienterade begärde de icketroendes
sympati för sin åsikt. Men den <strong>var</strong>
omisskännlig, och ibland deklarerad, i själva
verket något mer högljudd än de troendes. Vid en
kongress bar en av de framträdande gestalterna
en röd T-shirt med texten »Sure, I’m a Marxist«,
låt <strong>var</strong>a att bilden av Karl här hade sällskap av filmbröderna
med samma namn. Någon liknande
bekännelse till profeterna såg jag aldrig på någon
kristens bröst, bara diskreta kors här och <strong>var</strong>.
De som företrädde denna position i debatten
framträdde med en övertygelse som jag fann
minst lika gåtfull som de troendes. De verkade så
säkra på vad som <strong>var</strong> rätt att göra, säkrare än vad
jag tyckte att det rimligen fanns underlag för.
Också här fanns de som visste.
I grunden vilar detta slags tänkande ofta på
metafysik. Historien har en mening och en riktning,
så även i <strong>södra</strong> Afrika. Till att börja med
skall kolonialismen och apartheid avskaffas, men
sedan skall förverkligandet av socialismen börja.
Därför skall solidariteten med ANC fortsätta. Vi
<strong>var</strong> några som tvivlade på det välbetänkta i att en
rörelse som Afrikagrupperna utan vidare försvor
sig åt en stat och dess regeringspolitik,
snarare än
åt principer om <strong>frihet</strong>,
demokrati och människovärde,
och så småningom
dämpades denna
ambition.
Pragmatiska lokalgrupper
Denna ideologiska dimension löpte som ett lågintensivt
magnetfält genom organisationen, också
dess geografi. I lokalgrupperna hade vi ofta en
ganska pragmatisk och inte minst levnadsglad
syn på solidaritetsarbete. För många unga människor
<strong>var</strong> det en umgängesform med praktiska
och intellektuella inslag snarare än ett led i förverkligandet
av marxismens appeller. Vi gjorde
frivola arrangemang med mer kultur än politik,
med M. A. Numminen på scenen lika väl som afrikanska
körer och politiska anföranden. Kanske
låg i detta en viss troskyldighet som möjligen, under
kallt krig med sydafrikansk terror och spionage,
kunde te sig sorglös, rentav betänklig. Från
centralt håll bemöttes den dock i regel positivt.
Entusiasmen <strong>var</strong> obestridligen en tillgång, och vi
hade den av allt att döma gemensam med befrielserörelserna
som vi stödde.
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 179