När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Min väg – Magnus Walan
Min resa med Afrikagrupperna började
i gymnasiet 1974‒75. Jag blev
upprörd över att media likställde de
väpnade rörelser i Angola som samarbetade
med Sydafrika med befrielserörelsen MPLA
som inte gjorde det. Jag minns ett möte på biblioteket
i Linköping där Sören Lindh <strong>var</strong> en av
talarna.
Det blev Afrikagruppernas styrelse, en studieresa
till Guinea Bissau 1976‒77, mer än tio
års arbete i ISAKs styrelse och deltagande självständighetsfirandet
i Zimbabwe 1980. Genom
Afrikagrupperna och ISAK fick jag ANCs förtroende
att resa in i apartheids Sydafrika som
en representant för solidaritetsrörelsen i väst.
Mina Sydafrika-resor till det underjordiska
ANC <strong>var</strong>ade från 1984 till valet 1994.
Sydafrika blev för mig starka upplevelser. De
sörjande kvinnorna på massbegravningen i
Alexandra som inte visar något hat mot mig
som vit trots att deras barn nyligen dödats av
vita soldater, hur jag istället blir <strong>var</strong>mt omfamnad.
Hur jag på post- och telearbetarnas fackförbundskongress
blir spontant uppropad att
tala om solidaritetsarbetet i Sverige. Eller när vi
stoppas i en vägspärr av soldater ur Riot Squad
och får låtsas att ordföranden för UDF, Albertina
Sisulu, är piga i <strong>vår</strong>t hem i Johannesburg och
att jag bara skall köra henne hem. Hur det <strong>var</strong>
att resa i tvångsförflyttningsläger i reservatet
Kwa Zulu Natal förklädd till katolsk Pater.
Sydafrika <strong>var</strong> en politisk skola på flera plan.
<strong>När</strong> vänner i människorättsarbetet i Sydafrika
frågade mig hur jag kommenterade uppgifterna
om att ANC i sina angolanska läger använt tortyr,
avrättat politiska dissidenter och misstänkta
spioner s<strong>var</strong>ade jag svävande att det är en
s<strong>vår</strong> situation. Då blir jag utskälld efter noter.
Med rätta insåg jag senare. Det är aldrig acceptabelt
med tortyr. Lojalitet mot partier får aldrig
<strong>var</strong>a viktigare än lojalitet mot grundläggande
värderingar och principer som just att aldrig
acceptera tortyr. Att alltid utgå från de fattiga
människornas perspektiv och intressen. På
denna punkt tycker jag Afrikagrupperna stundtals
<strong>var</strong>it svaga på grund av lojalitet till partier
och stater. Det inverkade, till exempel, när
svenska påtryckningar fick Sydafrika att köpa
JAS Gripen.
Men det förtar inte helheten. Utan Afrikagrupperna
hade Sverige <strong>var</strong>it fattigare. Och
mitt liv mycket annorlunda, mycket fattigare.
152 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>