När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Den nya strategin mai palmberg
STREJKER I NAMIBIA och Sydafrika 1972‒73
skakade tron på apartheids stabilitet. Inom företagskretsar,
både utanför och i Sydafrika, började
man undra om inte apartheid snarare <strong>var</strong> ett hinder
för lönsamhet än en garant för kapitalismen.
I denna situation framfördes som på beställning
en motstrategi mot ANCs krav på isolering.
I Sverige kallades den »den nya
strategin« (på engelska oftast
»corporate strategy«). Grundbulten
<strong>var</strong> tesen att apartheid
kunde reformeras bort inifrån,
med storföretagen och i synnerhet
utländska företag som hävstänger.
Hur det skulle gå till <strong>var</strong>
inte klart. Apartheidlagarna,
från regler om <strong>var</strong> s<strong>var</strong>ta fick bo
till bristen på rösträtt, <strong>var</strong> ju nationella
och kunde knappast
ruckas av enstaka företags politik.
Ville man något mer än att
rättfärdiga de utländska företagens fortsatta när<strong>var</strong>o
i Sydafrika?
I den politiska debatten hade »den nya strategin«
förberetts av ett akademiskt projekt med den
sydafrikanske journalisten Colin Legum i London
som motor. Från Sverige deltog statsvetaren
Åke Magnusson i Göteborg. I några år försökte
han förankra »den nya strategin«, sedan blev han
anställd av en speciell nämnd för storföretagen
med explicit syfte att motarbeta krav på tillbaka-
»Soweto-revolten
i juni 1976 visade att
apartheid <strong>var</strong> i gungning
inte på grund av företagen
utan på grund av
folkets vrede.«
dragande av svenska företag framför allt från Brasilien
och Sydafrika.
Ekumeniska nämnden lanserade »den nya
strategin« i Sverige när den 1972‒74 omformulerade
de etiska riktlinjer för utlandsföretag i Sydafrika,
som baptistprästen Leon Sullivan hade introducerat
i USA.
»Den nya strategin« blev aktuell
igen 1975. LO och TCO
skulle nu följa den brittiska
fackcentralen Trade Union
Congress (TUC) exempel och
resa till Sydafrika för att ta reda
på läget vid de svenska företagen.
Jag ifrågasatte reseprojektet
i en artikel i Aftonbladet,
därtill uppmuntrad av Ruth
First, ANC-aktivist och sociolog,
som hade flytt från Sydafrika
på 1960-talet och nu
bodde i London. Hon hade tillsammans
med den brittiske historikern Basil Davidson
besökt Sverige och de blev för mig viktiga
samtalspartner om <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> befrielse. TCO
började ifrågasätta idéerna bakom »den nya strategin«
någon tid efter Sydafrika-resan och facket
gav aldrig något märkbart stöd till »den nya strategin«.
Soweto-revolten i juni 1976 visade att
apartheid <strong>var</strong> i gungning inte på grund av företagen
utan på grund av folkets vrede.
Kyrkorna övergav snart »den nya strategin«,
116 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>