När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Solidariteter sverker sörlin
FRÅN SLUTET AV 1970-TALET till slutet av
1980-talet medverkade jag aktivt i Afrikagruppernas
arbete. Engagemanget började distinkt,
med en Steve Biko-demonstration, men det ebbade
sakta ut, snarare bortträngt av andra arbetsuppgifter
än bortvalt. Jag deltog i Umeå Afrikagrupp,
något år också i Luleå i samband med att
jag bodde där tillfälligt 1981‒82. Jag deltog också i
det nationella styrelsearbetet
något år och tidvis i den interna
debatten.
Det <strong>var</strong> givande år. Jag lärde
mig skriva mötesprotokoll och
utvecklade tillsammans med
andra en ganska puritansk
etik, med många möten, sena
kvällar och talrika föredrag
och tidningsartiklar. Man kan
kalla det en nordisk folkrörelseetik.
Medlemmarna är nu spridda för alla vindar,
men när de dyker upp i olika roller, så urskiljer
jag gärna vad jag uppfattar som en viss hängivenhet,
ibland med lätt utopiska inslag, ibland
djupt förankrad i personligheten. Det <strong>var</strong> en gemensam
nämnare, tror jag, denna överjordiska
tro på att förändring <strong>var</strong> möjlig, inte bara nödvändig.
Alltför sällan frågade jag mig då <strong>var</strong> denna tro
kom från. Senare har jag gjort det allt oftare. Förekommer
den alltid i samma mått? Eller <strong>var</strong> detta
en tid när solidaritetens kraft växte sig starkare
»… utvecklade tillsammans
med andra en ganska
puritansk etik, med många
möten, sena kvällar och
talrika föredrag och
tidningsartiklar.«
och bar fram fler själar än i andra tider? Troligen
det sistnämnda. I så fall <strong>var</strong>för?
Solidaritet är inget som är jämnt fördelat. En
rot till begreppet kommer ur fackföreningsrörelsen.
Solidarisk <strong>var</strong> man inom ett yrkeskollektiv.
En annan rot kommer ur den kooperativa rörelsen.
»Solidar« hette Elna Tenows klassiska tidskrift
ett stycke in på förra seklet. Den handlade
om hur konsumenterna kunde
organisera sig och därmed vinna
fördelar. Solidaritet är ett
försäkringsbegrepp: att ställa
upp för <strong>var</strong>andra till ömsesidig
nytta. Solidariteten har därmed
en instrumentell eller materialistisk
sida. Här finns också starka
krav på lojalitet; att inte ställa
upp blir lätt ett svek.
Men begreppet vidgades och
dess användning förgrenades. Redan för kooperationen,
och Elna Tenow, fanns en tanke om hur
solidaritet förfinade seder och moral, en tanke
ärvd från filantropin. En del av detta löpte in i
den kristna sfären, där solidaritet blev ett begrepp.
Man kan kalla detta för solidaritetens idealistiska
sida. Den <strong>var</strong> ingalunda bara religiöst
färgad, den förekom i liberala och socialistiska
schatteringar och som inslag i strävan efter medborgerliga
fri- och rättigheter över hela världen.
Solidariteten politiserades också, mer och mer
blev den ett begrepp till vänster. Redan under
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 177