När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Afrikagrupperna samlade flera hundra tusen kronor till befrielserörelserna <strong>var</strong>je
år. Göteborgs Afrikagrupp räknar ett insamlingsresultat.
författare och forskare. Det <strong>var</strong> också i linje med
denna strategi man valde sina ordförande. Medan
de tidiga ordförandena på 1960-talet <strong>var</strong> parlamentsledamöter
för Labour, valde man senare
kyrkliga ledare, som Ambrose Reeves, tidigare
biskop av Johannesburg (1970‒1980) och sedan
den karismatiske Trevor Huddleston (1981‒
1995), en av organisationens initiativtagare. Denna
strategi hade en ekonomisk innebörd, eftersom
AAM, till skillnad från Afrikagrupperna,
från början till slut <strong>var</strong> beroende av insamlingar,
fund-raising det vill säga att resursstarka organisationer
och privatpersoner gav regelbundna bidrag
till verksamheten. Betoningen av ’the image
of respectability’ kan delvis ses som en strategi
som s<strong>var</strong>ade väl mot den tilltagande medialiser-
ing av politiken som ägde rum från 1960-talet
och framåt, men den hade också historiska
rötter i brittisk rörelsekultur. Exempelvis
<strong>var</strong> en av de viktiga föregångarna till AAM,
Movement for Colonial Freedom, huvudsakligen
associerad med Fenner Brockway, en
mycket välkänd parlamentsledamot för Labour.
Andra antikoloniala kampanjer som
den mot Kung Leopolds terrorvälde i Kongo,
eller antislaverirörelsen, använde också rekrytering
av respekterade offentliga personer
som en strategi för att mobilisera brett stöd.
<strong>När</strong> grupper ur studentgenerationen, som
strömmade in i AAM i slutet av 1960-talet,
krävde mera radikala, utomparlamentariska
metoder, ledde det till spänningar inom organisationen.
Medan AAM officiellt tog avstånd
från de militanta aktionerna för att
stoppa det sydafrikanska rugby- och cricketlagens
turnéer i Storbritannien 1969‒70, stöttade
och deltog många centralt placerade aktivister inofficiellt
i aktionerna.
Betoningen av ’the image of respectability’ hos
AAM står i skarp kontrast till Afrikagruppernas
organisationskultur, som <strong>var</strong> djupt förankrad i
den svenska folkrörelsekulturen, med dess betoning
både av antielitism och andra, lätt protestantiskt
färgade värderingar. Samtidigt <strong>var</strong> Afrikagruppernas
förhållande till den svenska folkrörelsekulturen,
och dess tre dominerande rörelser,
arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen,
ambivalent. Om folkrörelsearvet manifesterades
i studiecirklar och möteskultur, så <strong>var</strong>
antiapartheidrörelsen i stort också länkad till den
186 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>