När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Min väg – Lisbeth Larsson Lidén
<strong>När</strong> jag blickar tillbaka på ungdomsåren
tänker jag framförallt på tiden från mitten
av 1960-talet och fram till ungefär
1976. Då utvecklades mina personliga intressen
och ställningstaganden som allra mest. De påverkade
val och ställningstaganden senare i livet.
1964 fyllde jag 13 år och bodde på den norrländska
landsbygden i en liten by <strong>var</strong>s invånarantal
inte översteg 100 personer. Avflyttningsvågen
söderut pågick, sågverk lades ned
och arbetarna som förlorade jobben protesterade.
Förutom händelserna i min närmiljö så
minns jag starkt proteströrelser internationellt.
Framförallt medborgarrättsrörelsen i USA med
Martin Luther King i spetsen, som strävade efter
ett samhälle där alla medborgare behandlades
lika och med respekt oavsett om de <strong>var</strong> s<strong>var</strong>ta
eller vita. Angela Davis <strong>var</strong> en annan förgrundsgestalt
som stred för »Black Power«. Vietnamkriget
pågick och FNL-rörelsen i Sverige samlade
många medlemmar. Ett internationellt medvetande
och engagemang växte fram hos mig.
Jag åkte till Uppsala 1971 det år jag skulle fylla
20 år. Jag började studera sociologi, senare
också statskunskap, där jag fick möjlighet att
både fördjupa kunskaper och reflektera över
frågor om fördelning av resurser, makt, demokrati,
och mänskliga fri- och rättigheter. I Uppsala
träffade jag min nu<strong>var</strong>ande man som då <strong>var</strong>
aktiv i Uppsala Afrikagrupp. Jag blev snabbt
själv aktiv medlem i Afrikagrupperna <strong>var</strong>s plattform
stämde väl överens med mina personliga
värderingar och mitt förhållningssätt. Afrikagrupperna
gav mig möjlighet att jobba praktiskt
för de idéer som jag trodde på.
Jag fick möjlighet att resa till Guinea Bissau
genom Afrikagruppernas studieresa 1976, ett år
efter självständigheten. Det blev många bestående
intryck och nya frågor. Tydligast minns jag
vistelsen ute på landsbyden, dofterna, ljuden,
naturen, människorna, deras <strong>var</strong>dagliga aktiviteter,
festligheterna. Jag minns också skillnaderna
i levnadsbetingelserna mellan land och stad.
Kanske <strong>var</strong> det allt detta som ledde mig in på en
lång och mödosam vandring för att få ytterligare
kunskap om människornas levnadsvillkor genom
högre studier av abstrakta teorier och
komplicerade samband, men oftast utan möjligheter
till praktisk tillämpning av teorierna. Det
<strong>var</strong> doktorandstudier jag inledde. Flera år tidigare
hade jag lämnat Afrikagrupperna.
Trettio år senare har en dröm förverkligats.
Jag har fått finansiering för ett forskningsprojekt
med mål att ge s<strong>var</strong>ta landsbygdskvinnor
ökat inflytande över skötseln av världsnaturarvet
Greater St Lucia Wetland Park i KwaZulu-
Natal, Sydafrika. Jag har återupptagit kontakt
med Afrikagrupperna och är övertygad om att
deras erfarenheter av och stöd till gräsrotsrörelser
i Sydafrika kommer att <strong>var</strong>a till stor hjälp.
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 165