När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

gick samman till Afrikagrupperna. Alldeles
smärtfri <strong>var</strong> inte processen, vänsterns splittring
och mångfald återspeglades i diskussionerna.
Vänsterns splittring fortsatte att påverka solidaritetsarbetet,
såsom Gert Klaiber och Hans Tollin
sammanfattar från Göteborgs Afrikagrupps horisont.
Sannolikt <strong>var</strong> bara en minoritet av Afrikagruppernas
medlemmar organiserade i vänsterorganisationer.
Men antagligen ansåg sig de flesta
höra till vänstern på något sätt. Om det är s<strong>vår</strong>t
att veta tror jag det beror på att solidaritetsarbetet
överskuggade partipolitiska sympatier och tillhörighet.
Afrikagrupperna dominerades inte av en
politisk gruppering med egen, dold dagordning.
Dick Urban Vestbro beskriver turerna, som i
maj 1975 resulterade i den första kongressen för
riksorganisationen Afrikagrupperna i Sverige.
Solidaritetshuset vid Barnängen på Söder blev Afrikagruppernas
hemvist 1982.
Men vägen till Afrikagrupperna är inte endast organisationshistoria.
Vi har bett ett antal aktivister
som <strong>var</strong> med att berätta om bakgrunden till deras
beslut och vad det betytt. Dessa berättelser på olika
sidor i boken under rubriken »Min väg« är väl
så viktiga bidrag till <strong>vår</strong> historia.
Några axplock berättelser om lokalgruppsverksamheten
visar på verksamhet med frenesi
och fantasi och många kontaktytor. Varje lokalgrupp
skulle <strong>var</strong>a värd sin egen historieskrivning
och man kan bara hoppas att några antar utmaningen.
Det följer av aktivismens centrala roll att Afrikagrupperna
i föreställningsvärlden <strong>var</strong> lika med
lokalgrupperna. Men verkligheten ändrades när
ett centralt kontor inrättades i Stockholm och en
stor del av Afrikagruppernas verksamhet sköttes
därifrån. Med projektstöd från Sida ans<strong>var</strong>ade
kontoret i Stockholm för större pengar än lokalgrupperna
någonsin hade, till projekt och tjänster.
Men i styrelsen och på kongresserna <strong>var</strong> lokalgruppernas
när<strong>var</strong>o tydlig.
Stöd till ANC och SWAPO
med fördröjning
I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet inbjöds
några medlemmar av Afrikagrupperna att
med MPLA, Frelimo och PAIGC besöka de befriade
områdena. Det handlade inte bara om att
vittna om krigsframgångar. Framför allt gav besöken
vittnesmål om befrielserörelsernas försök
under s<strong>vår</strong>a villkor att skapa nya samhällen och
»en ny människa«.
Det fanns en övertygelse att det <strong>var</strong> just så här
20 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>