När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Stöd till väpnad kamp dick urban vestbro
DÅ BOJKOTTKAMPANJEN pågick utvecklade
antiapartheidrörelsen goda kontakter med motståndsrörelsen
i Sydafrika. ANC som <strong>var</strong> den ledande
kraften mot apartheid i Sydafrika samarbetade
både med det sydafrikanska kommunistpartiet
och med den fackliga organisation, South
African Congress of Trade Unions, SACTU, som
tillhörde samma international som öststaternas
fackföreningar. SACTU bildades 1955 i protest
mot segregationen på den fackliga arenan.
Lokala Sydafrikakommittéer tog tidigt ställning
för ANC och andra befrielserörelser. Man
uttalade stöd för ANCs program, den s.k. Frihetsdeklarationen
från 1955. Under 1964 inbjöd några
av de lokala kommittéerna Lionel Bernstein,
som <strong>var</strong> med i både det sydafrikanska kommunistpartiet
och i ANCs väpnade gren Umkhonto
we Sizwe. Hans hustru Hilda Bernstein turnerade
bland lokalgrupperna ett år senare. En annan
som talade för entusiastiska aktivister <strong>var</strong> Arthur
Goldreich, medlem i kommunistpartiet och den
person som ägde huset i Rivonia där en stor del
av ANCs ledning åkte fast i en polisräd 11 juli
1963. En av dem som sattes i fängelse <strong>var</strong> Ruth
First, som fick sitta 117 dagar i fängelse utan åtal.
Hon bjöds till Sverige av Amnesty (1982 dödades
hon av en brevbomb, som sydafrikanska säkerhetspolisen
skickat till hennes arbetsrum på universitetet
i Maputo i Moçambique).
Dessa besök av ledande sydafrikanska kommunister
påverkade den svenska antiapartheidrörel-
sen. Många radikaliserades
och vände sig mot kalla
krigets indelning av
världen i odemokratiska
kommunister och demokratiska
kapitalister. I
Sydafrikafrågan tycktes
kommunisterna stå för
<strong>frihet</strong> medan kapitalisterna
stod på förtryckarnas
sida. Många började inse
att sanktionerna endast
kunde <strong>var</strong>a effektiva som
ett stöd till motståndsrörelsen
inne i Sydafrika.
Den tanken förblev en
hörnsten i solidaritets-
Uppfordran till demonstration i Stockholm
1973.
rörelsens plattform.
Inte bara apartheidregimen
vägrade vika för omvärldens fördömanden.
Det lilla Portugal höll envist fast vid sina kolonier,
med den av USA dominerade Atlantpakten
NATOs goda minne. I Moçambique startade
Frelimo väpnad kamp år 1964, ledd av Eduardo
Mondlane, tidigare FN-diplomat med många
vänner bland svenska politiker och kulturpersonligheter.
En av de första journalisterna att besöka
de befriade områdena av Moçambique <strong>var</strong> Anders
Johansson, som skrev positivt om Frelimo i
en serie artiklar i DN.
Uppmärksamheten kring kampen i Moçambi-
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 43