När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Deltagarna på 16de seminariet om solidaritetsarbete, SOS 1981. Längst t.v. Berit Wiklund, en av initiativtagarna till ARO
och ans<strong>var</strong>ig på kontoret för Afrikagruppernas verksamhet i Afrika.
te förvirrade stannade vi upp, och tänkte efter.
Och så bestämde vi oss att ändå gå vidare. För vi
skulle ju jobba annorlunda! Vi hade redan några
kamrater som gjorde viktiga jobb i Angola för
MPLA-regeringen, Hillevi och Lasse Nilsson
samt Jan-Olov Bergman. Behoven fanns, med
skriande brist på utbildade människor. Vi hade
kontakt med dem som skulle återuppbygga. Och
vi trodde oss kunna förmedla goda solidaritetsarbetare.
Vi <strong>var</strong> däremot inte säkra på hur vi skulle
jobba – eller om efterfrågan på svenska solidaritetsarbetare
fanns k<strong>var</strong>, ett år efter Angolas och
Moçambiques självständighet.
Två veckor SOS
S<strong>var</strong>et på den sista frågan fanns i Afrika. Men vad
skulle vi då erbjuda? Så föddes idén om – Seminarium
Om Solidaritetsarbete (SOS) – dit hugade
människor fick komma för två veckors orientering
och förberedelser inför eventuellt arbete
i Afrika. I samarbete med Jakobsbergs folkhögskola
bjöd vi in till första seminariet, ett avgiftsbelagt
internat, eftersom vi inte kunde betala
hela notan. Trots detta fick vi 21 deltagare. Då, <strong>vår</strong>en
1976, kunde vi ju inte garantera några jobb,
och alltså inte heller kräva bindande besked av
deltagarna.
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 133