När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

valde Senghor, hans uppvaktning och värdar att
lämna salen, publiken brast ut i en applåd och
<strong>vår</strong>t folk bredde ut sina dolda banderoller..
På kvällen firade vi med mycket vin och direkt
dagen därpå tog jag flyget till Finlandför att komma
före presidenten till Helsingfors. Sedan 1969
hade vi kontakt med Börje Mattssonoch Mikko
Lohikoskii antiimperialistiska Trikont. De hade
inte förberett något speciellt mottagande av
Senghor men nu kom de igång. <strong>När</strong> presidenten
följande dag talade i universitetets amfiteater anslöt
vi oss till den stora publiken. Börje och Mikko
rusade fram i mittgången och bredde ut en
banderoll, men blev hårdhänt nertagna av finska
säkerhetsvakter. Det som vållade störst debatt dagen
därpå <strong>var</strong> att en man i Senghors egen eskort
drog sin pistol, och man frågade sig vilka <strong>frihet</strong>er
en gästande statschefkunde ta sig på finsk mark.
Trikont hade goda kontakter med TV och Börje
och Mikko kunde själva framträda samma
kväll och motivera sin aktion.
Eftersom 7 maj inföll på Kristi Himmelsfärdsdag
då det inte kom ut några tidningar i Sverige
blev det inte någon större reaktion i svenska
massmedia, inte på riksplanet. Men lokalt <strong>var</strong>
upprördheten stor. Uppsala Nya tidning hade rubriken
»Tror UppsalaSydafrikakommittéatt de är
gudomliga?«
Afrikagrupperna blir till dick urban vestbro
KORT EFTER SENGHOR-AKTIONEN träffades
aktivister från Sydafrikakommittéerna i Lund,
Uppsala och Stockholm samt finska Trikont i
Uppsala i juni 1970. Vi kom överens om att arbeta
för MPLA, Frelimo och PAIGC och fortsätta
samarbetet kring Södra Afrika Informationsbulletin.
Till utvecklingen i
Sydafrika, Namibia och Zimbabwe
ställde vi oss avvaktande eller skeptiska,
vi såg ingen aktiv gerillakamp där.
Vi blev också överens om att kalla oss
Afrikagrupper. Vi valde bort att kalla
oss grupper för »<strong>södra</strong> Afrika« för vi ville
ta med PAIGC i Västafrika och kanske senare
andra befrielserörelser (t.ex. i Kongo och
Kenya) utanför <strong>södra</strong> Afrika. Genom att kalla oss
»grupper« ville vi betona vikten av basaktivitet,
detta i opposition till kampanjer uppifrån av den
typ som drivits av SUL. Vi påverkades av De Förenade
FNL-grupperna, som hade satt ett mönster
med sina aktivistgrupper.
Lunds och Uppsala Sydafrikakommittéer ombildades
till Afrikagrupper första hal<strong>vår</strong>et
1970. Stockholms Afrikagrupp bildades
formellt den 15 augusti 1970. En månad
senare bildades Arvika Afrikagrupp.
Göteborgs Afrikagrupp tillkom i februari
1971. De fem grupperna hade gemensamma
konferenser en eller ett par
gånger <strong>var</strong>je år. En viktig konferens hölls i
Stockholm i januari 1971. Vi bekräftade <strong>vår</strong>t stöd
till MPLA, Frelimo och PAIGC. Till dessa rörelser
58 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>