När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Siri Ambjörnsson
talar med
Monde Wani
från Sydafrika
på nationellt
teaterläger för
ungomsmedlemmar
1993.
tydligt och fyllt av hopp. Under de år som gruppen
existerade blev Sydafrika fritt, Namibia fritt,
Mandela fri. Vi fick <strong>var</strong>a med om att förändra
världen och för flera av oss <strong>var</strong> det en upplevelse
som kom att betyda mycket för resten av livet.
Vi blev omhuldade av Afrikagrupperna nationellt.
<strong>När</strong> Umeå ungdomsgrupp startade, fick aktiva
unga en flerhundraprocentig ökning. Fler
ungdomsgrupper började bildas runtom i landet
och på kansliet i Stockholm tillsattes en särskild
person med ans<strong>var</strong> för ungdomsverksamheten,
Nina Andersson (senare Larsdotter). Till Nina
kunde vi ringa om allt (och lite till). Hon hjälpte
oss att ordna årliga sommarläger, där ungdomar
från hela landet träffades och bytte erfarenheter,
pratade politik, färgade kläder, lagade vegetarisk
mat och lyssnade på föredrag. För många av oss
<strong>var</strong> dessa läger årets höjdpunkt, en inspirationskälla
för arbetet resten av året. Vi reste hem
med en känsla av att vi inte bara <strong>var</strong> viktiga utan
också många. Då <strong>var</strong> det inte lika tungt att komma
tillbaka till Umeå på hösten och möta alla
ifrågasättanden från andra jämnåriga, från lärare
eller rektorer som envisades med att tycka att Afrika
inte <strong>var</strong> det viktigaste i hela världen.
Det är dags för årets sommarläger. Av alla ställen i
Sverige har man detta år valt Sjöbo. Vi är ett trettiotal
upprymda tonåringar, som klämt ihop oss i
fyra minibussar och är på väg in i centrala delarna
av samhället. Bara något år tidigare har Sven-Olle
Olsson bildat sitt Sjöboparti och utlyst folkomröstning
om flyktingmottagandet i kommunen. Kan
man välja en bättre plats än denna för att göra en
aktion mot Shell? Några korsningar från macken
hoppar vi ur bussarna. Fram med plakaten och
megafonerna, de knutna nä<strong>var</strong>na höjs i skyn. Så
börjar vi marschera, med sikte på macken. Inget
kan <strong>var</strong>a mer spännande än att <strong>var</strong>a just här, just
nu! Så ropar någon plötsligt att en polisbil åker efter
oss. Och visst ser vi den – en vit och s<strong>var</strong>t polisvolvo
som sakta rullar där bakom oss. Någon börjar
springa, rakt mot macken. Nästa hänger på och
till slut rusar hela tåget. Vi hänger upp <strong>vår</strong> banderoll
över bensinpumparna, kastar oss in i bussarna
igen och åker hem till kursgården för te och smörgås,
i trygghet. Om den lömska polisbilen hade existerat
eller inte <strong>var</strong> det nog ingen som i efterhand
riktigt säkert visste. Men spännande <strong>var</strong> det! Och
det <strong>var</strong> minsann inte så många som kunde skryta
med att de blivit jagade av poliser i Sjöbo…
76 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>