När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

under perioder med konservativt styre. För det
tredje: medan det fanns allianser mellan eliter
och rörelser i båda länderna, så vägde den svenska
antiapartheidrörelsens kontakter med den politiska
eliten betydligt tyngre än vad som <strong>var</strong> fallet
i Storbritannien. Alla tre faktorerna indikerar
alltså att det nationella politiska klimatet <strong>var</strong> betydligt
mer gynnsamt för den svenska än för den
brittiska antiapartheidrörelsen.
Som ett historiskt fenomen pekar emellertid
antiapartheidrörelsen på en problematisk sida
hos den förklaringsmodell som betonar politiska
möjlighetsstrukturer – den tar den enskilda nationalstaten
som en given utgångspunkt för analysen.
Exempelvis görs i linje med detta ett antagande
om att transnationell mobilisering främst
uppstår i de fall då nationella möjlighetsstrukturer
är mer eller mindre ’stängda’. De svenska och
brittiska regeringarnas agerande i förhållande till
Sydafrika, och motståndet mot detta i de båda
ländernas civilsamhällen måste förstås i sin globala
kontext – som olika sätt att hantera Europas
koloniala arv, och som olika sätt att förhålla sig
till det kalla kriget och dess bipolära världsordning.
Om de brittiska regeringarnas förhållnings-
sätt till Sydafrika avspeglade både dess koloniala
historia i <strong>södra</strong> Afrika och dess medlemskap i
NATO, så kan den svenska statens starka ställningstagande
mot Sydafrika förstås delvis som ett
sätt att reparera sin skamfilade neutralitet i andra
världskrigets efterdyningar - och dess stöd till befrielserörelserna
i <strong>södra</strong> Afrika delvis som ett sätt
att söka påverka dessa att som blivande regeringspartier
ansluta sig till den ’alliansfria’ intressegemenskap
av stater som Sverige identifierade
sig med. Och på mots<strong>var</strong>ande sätt som det
brittiska civilsamhällets engagemang hade starka
kopplingar till en tradition av brittisk antikolonialism,
så måste den svenska antiapartheidrörelsens
engagemang mot apartheid ses mot bakgrund
av Sveriges koloniala historia, framför allt
när<strong>var</strong>on i det av Storbritannien koloniserade
Sydafrika, inte minst genom missionen. Antiapartheidrörelsens
historia visar således att nationell
politik måste ses mot bakgrund av globaliseringen
och dess koloniala historia.
Håkan Thörns bok Antiapartheid and the Emergence
of a Global Civil Society (Palgrave Macmillan6)
utkommer i en svensk version 2008.
192 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>