När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Min väg – Bertil Högberg
På min väg till Afrikagrupperna möttes jag
av en port – det <strong>var</strong> inte i första taget så
lätt att komma in från en kristen organisation.
Jag hade berörts bara marginellt av engagemanget
kring Sydafrika i början av 1960talet.
Men i Svenska Missionsförbundets Ungdom,
där jag <strong>var</strong> aktiv, diskuterades frågan och
blev för mig en del i ett allt starkare internationellt
intresse. Missionsförbundets traditionella
missionsarbete i de båda Kongo-staterna hade
lagt grunden för ett stort Afrikaintresse i dessa
kretsar.
Det <strong>var</strong> kyrkans satsning på utvecklingsfrågor
genom dess U-veckor, som fick mig att fokusera
på <strong>södra</strong> Afrika. U-veckorna <strong>var</strong> ett sätt
att ta tag i de strukturella rättvisefrågor som
sällan kom fram i kyrkornas vanliga arbete
kring mission och bistånd.
Inom ramen för mitt första jobb som ans<strong>var</strong>ig
för Frikyrkliga Studieförbundet i <strong>södra</strong>
Västmanland hade jag fått i uppdrag att engagera
frikyrkorna inom Västerås stift i den första
U-veckan 1973. I de första U-veckorna med teman
som »Rättvisan kan inte vänta« och »Frihet
åt förtryckta« <strong>var</strong> apartheid i Sydafrika ett
framträdande exempel. Krav växte att kyrkorna
skulle avveckla ägandet av aktier i Sydafrikaföretagen.
För oss i Västerås, som <strong>var</strong> ASEAs bas,
blev det viktigt att uppmärksamma de svenska
företagen i Sydafrika.
För att förbereda material och utställningar
initierade jag 1974 en studiecirkel om
Sydafrika. Jag skaffade material från Stockholms
Afrikagrupp och bad om hjälp att få studiecirkeln
att bli en Afrikagrupp. Men jag fick
en väldigt ljum respons.
Jag flyttade snart min bas till den nystartade
ekumeniska gruppen Brödet och Fiskarna och
jobbade med U-veckorna därifrån. Jag <strong>var</strong> där
med om att ge ett <strong>södra</strong> Afrika-fokus på verksamheten.
Vi började med stöd till SWAPO i
Namibia utan att någon egentligen kunde speciellt
mycket om landet. Möten inom ramen för
U-veckan med den anglikanske biskopen i exil,
Colin Winter från Namibia, betydde mycket för
mitt kommande engagemang.
Efter U-veckan i november 1975 fick vi veta
att några AT-läkare som hade <strong>var</strong>it medlemmar
i Uppsala Afrikagrupp ville dra igång en grundcirkel
för att starta en Afrikagrupp i Västerås.
Det blev två grundcirklar och ett stort Namibia-seminarium
tillsammans med Brödet och
Fiskarna. På kongressen i Åseda 1976 blev sedan
Västerås Afrikagrupp invald som medlemsorganisation.
Vi fick in stöd till SWAPO i programmet.
Några dagar efter kongressen åkte jag
till Sydafrika och Namibia, en resa som kom att
betyda mycket för mitt framtida engagemang.
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 87