När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

förhållande till Angola och Moçambique den
motsatta. Sydafrikas direkta inblandning i inrikespolitiken
gjorde det närmast självklart att
fortsätta med ett villkorslöst stöd. Det <strong>var</strong> få som
följde utvecklingen i Angola noggrant, och den
öppna rapporteringen om Angola saknade i stort
en analys av regimens väg mot dagens urartning.
Desto bredare <strong>var</strong> kontakten med Moçambique.
Hundratals volontärer kom att arbeta där,
projekt utvecklades och kontakterna med Frelimo-regeringen
<strong>var</strong> goda. ’Villkorslöst stöd’ kom
länge att både hindra intern debatt och ge utåtriktad
information om vad som gick snett en
stark slagsida – alla problem kunde förklaras med
den yttre fienden och dess redskap; ekonomisk
krigföring och Renamos banditverksamhet. ARO
<strong>var</strong> i gott sällskap, även andra solidaritetsorganisationer
fångade ogärna upp mer klarsynta observationer
av den reellt existerande maktutvecklingen.
Nkomati-avtalet i vrångstrupen
Nkomatiavtalet 1984 fick det att bränna till. <strong>När</strong>
Samora Machel i mars 1984 skakade hand med
apartheidledaren P.W. Botha och bryskt lät slänga
ut ANC ur Moçambique satte många Frelimosympatisörer
kaffet i vrångstrupen. Något slags
analys <strong>var</strong> nödvändig. Afrikabulletinen s<strong>var</strong>ade
med ett par diskuterande artiklar om avtalet, följda
i nästa nummer med en granskning av vad
som vad som rubricerades »MNRs rötter i det
moçambikanska samhället«. Det föranledde en
av de tunga Frelimo-sympatisörerna att begära
en förklaring av tidskriftens redaktion. Dess s<strong>var</strong>
En Afrikagruppstrojka — Georg Dreifaldt, Bertil Högberg och Sören
Lindh fångad av Karin Södergren på kongressen 1979 i Karlstad.
innehöll både ett förs<strong>var</strong> för ’kritisk solidaritet’ –
vikten att ge läsarna bra information – och ett
steg tillbaka: Interna motsättningar i samarbetsländerna
<strong>var</strong> sekundära i förhållande till huvuduppgiften
– kampen mot imperialismen. Ett
par nummer senare publicerades en serie artiklar
där återigen de externa krafterna gavs en huvudroll
i landets politiska problem. Ordningen
<strong>var</strong> återställd.
I slutet av 1970-talet tystnade den intensiva debatten
om tendens<strong>frihet</strong>. Trotskisterna tycktes ha
lämnat Afrikagrupperna för andra arenor. Det
öppnade för en obunden interndiskussion om
den politiska utvecklingen i de nyss självständiga
länderna, men den kom aldrig igång på all<strong>var</strong>.
Samarbetet med regimerna kom i vägen.
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 175