När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

Det hade en välgörande inverkan att Afrikagrupperna
blev direkt engagerade i biståndsinsatser
i de före detta portugisiska kolonierna och se-
Ralph Praming är kraften bland annat bakom Solidaritetshuset.
nare Zimbabwe. Det gjorde att organisationen
började ta emot bidrag från Sida och att arbetet
fick en praktisk solidarisk sida. Bokslut, verksamhetsberättelser
och personalpolitik stabiliserade
och satte ramar för de mest metafysiska förhoppningarna.
Det betyder inte att hoppet upphörde, men
ideologernas inverkan på organisationens tillförlitlighet
neutraliserades. Afrikagrupperna blev en
partner i ett globalt solidaritetsarbete. Där fanns
sedan tidigare missionärer och kristna grupper,
välgörenhetsorganisationer, där dök upp nya, eller
i alla fall för Sverige nya, röster som Oxfam,
Läkare utan gränser eller Greenpeace, som växte
dramatiskt under 1980-talet. Organisationen
började allt mer anta en plats i ett regnbågsfärgat
rättighets- och välgörenhetspanorama. Det <strong>var</strong>
fortfarande fråga om solidaritet, men den upplevelse
som många haft av att detta <strong>var</strong> en organisation
inordnad i en världsomspännande ideologisk
kraftmätning hade inte längre någon realism.
I eftervärldens ljus framstår den alltid förs<strong>var</strong>bara
kampen mot apartheid och för <strong>frihet</strong>, demokrati
och människovärde som organisationens
ryggrad. De dolda dagordningarna tilläts aldrig ta
överhanden, som de gjorde i en del andra av samtidens
organisationer, där den instrumentella och
programmatiska solidariteten dominerade. Solidariteterna
samsades. Därför finns det heller inget
att offentligt ångra. Tvärtom har Afrikagrupperna
bidragit till demokratiutvecklingen i världen.
180 <strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong>