När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

<strong>var</strong> aktuellt att sätta upp en skulptur på torget
framför ASEAs huvudkontor, och en pristävling
om bästa förslag <strong>var</strong> utlyst. Jag skissade på ett
fruktansvärt monument, kämpande afrikaner infångade
i en köttk<strong>var</strong>n med taggigheter och
bläckfiskarmar. En euforisk natt i Staffan Sörhammars
lya planerade vi detaljerna. Det skulle
byggas i delar och i lätt men segt material så att vi
skulle kunna slå till en natt och snabbt sätta ihop
monstret utan att det sen skulle <strong>var</strong>a lätt att riva
ner. Det <strong>var</strong> synd att Västeråsarna aldrig fick se
detta konstverk.
Staffan hade <strong>var</strong>it scenograf redan på collaget
»Apartheids Ansikte«, som hade tagit en stor del
av <strong>vår</strong> tid under läsåret 1966‒67. Jag hade sammanställt
texter från sydafrikanska författare till
korta scener, tog vittnesmål från Per Wästbergs
bok På den s<strong>var</strong>ta listan och vävde samman med
fakta om apartheid. På hösten repeterade vi och
satte till musik och diabilder. Karin Persson <strong>var</strong>
sammanbindande berättare. Vi framförde det på
flera platser i Uppsala tills pjäsen lades ned i mars
1967. Det <strong>var</strong> nytt och tidstypiskt att ta upp nuets
konflikter via teater. 1967 visade Scalateatern i
Stockholm Peter Weiss’ pjäs Skråpuken om Angola.
Kampanjen mot Cabora Bassa blev allt bredare,
med återkommande demonstrationer, bland
annat i Göteborg. Våren 1969 arbetade vi i Uppsala
fram ett specialnummer om Cabora Bassa.
Opinionens samlade tryck <strong>var</strong> starkt och ihållande.
På hösten backade ASEA och drog sig ur
projektet.
Cabora Bassa är tema i Uppsala april 1969 för en teach-in, en opinionsbildarmetod
med ett batteri av föreläsningar utvecklad av radikala rörelser
i USA.
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 55