När södra Afrikas frihet var vår - The Nordic Documentation on the ...

men med en hel del problem och ordentlig försening
. <strong>När</strong> eleverna väl kom iväg blev turnén en
succé.
På Mazimbus sjukhus arbetade genom åren fyra
sjuksköterskor. Det började med Boel Gunnarsson,
följd av Karin Persson, Ewa Håkansson
och till sist Kikki Petersson. Afrikagrupperna blev
efterhand tveksamma till att sända fler sjuksköterskor,
men fortsatte trots allt till slutet. Visst
fanns det behov med ett par tusen personer i lägret,
<strong>var</strong>av många barn som <strong>var</strong> utan sina föräldrar.
Det <strong>var</strong> ett ständigt tryck på klinikresurserna,
både för malaria, den stora och fruktade sjukdomen,
och mycket annat. Problemen <strong>var</strong> att solidaritetsarbetarnas
kompetens inte utnyttjades rationellt
och att det inte fanns en arbetsledning
som kunde säkra en rimlig arbetssituation med
ett minimum lediga dagar och jourfria nätter.
Småningom blev situationen mycket bättre.
Solidaritetsarbete på ANC-lägret <strong>var</strong> inte vanlig
kunskapsöverföring, behoven <strong>var</strong> speciella.
Karin Persson skrev i september 1989 i en rapport:
»ANC har utbildade yrkeskunniga människor,
men de är placerade på andra ställen eller är
på vidareutbildning. Framtidens Sydafrika behöver
välutbildade medborgare, så då får <strong>vår</strong> uppgift
som solidaritetsarbetare bli att <strong>var</strong>a gap fillers,
så att Mazimbu kan fungera så länge det behövs
ett Mazimbu«.
Nelson Mandela Bush Club
Hans Erik Lang och jag kom som lärare, båda
med inriktning på matematik. Vår undervisning
handlade mycket om att bibringa eleverna en rea-
Utbyteseleverna Hanna
Knutsson och Cecilia
Luther från Gamleby
med två Somafco-elever
vid ingången till
sekundärskolan.
<strong>När</strong> <strong>södra</strong> <strong>Afrikas</strong> <strong>frihet</strong> <strong>var</strong> <strong>vår</strong> 149